• Livet

    Innan morgonen drar igång

    Observera Harrys underbara monster han gjort! Han pysslade ihop 4 st igår och ska göra några till idag som sen ska bli en halloween-mobil!

    Drar igång veckan med stund för bara mig. En kaffe med rejält gräddigt skum – att blanda i grädde i mjölken och sen köra i mjölkskummaren är fasen den bästa insikten på länge! Sen kanel och kardemumma. Är som en hel fika i en och samma kopp!

    4 veckor har gått utan socker och kolhydrater idag. Minus 4,9 kilo (jäkla det där sista hektot alltså) på vågen och välmåendet bara fortsätter öka! Mår SÅ bra! Vill inte påstå att jag kör ”riktig” LCHF för det kommer med massa regler och förordningar utan gör det här på mitt sätt nu. Har aldrig orkat eller klarat nån ”diet” eller ”kur” – så fort det finns regler gör jag allt jag kan för att smyga undan, fuska eller smita. Men visst är det LCHF sett till vad jag äter. Så är det.

    ”Den här gången” (för det är ju ärligt talat bara en i alla gånger jag försöker bli av med alla otrivsamma kilon jag bara hatar) har jag bestämt att inte följa något annat än mig själv. Jag har bara tagit bort synligt socker och gluten – det är mina ätarfällor. Jag har lagt undan min pulsklocka för nu – springer och tränar det jag känner för i det tempot jag känner för. Utan tids- eller distansmål. Jag tar ett glas vin om jag vill. Äter en ruta mörk choklad om jag känner för det. Lite så.

    Nu idag drar vecka 5 igång och jag tänkte köra veckans måndagslista med 5 positiva saker som hänt under dessa veckor! Både psykiska och fysiska positiva effekter. Kommer upp här i eftermiddag.

    Dags att väcka familjen och sparka igång veckan – nedräkning till höstlov och några dagar extra ledigt med familjen! Älskar’t! ❤️

  • Livet

    Fokus på det viktiga (ste)

    Kikar bara in här – det är ju så fruktansvärt tyst här numera. Det hoppas jag ska ändras snart. Som jag saknar att skriva!

    Men just nu är det för mycket för att hålla igång på alla ställen samtidigt. Jag har fått skala bort rejält mycket grejer. Bakar nästan aldrig längre. Skriver inte här. Pysslar inte så mycket hemma. Det är barnen – skola, träningar, matcher och bara mys som kommer först. Sen jobb, nödvändiga saker i hus och i trädgård, vårda andra relationer med familj och vänner och så lite träning och må-bra-fokus för mig själv. Mer hinns verkligen inte med just nu. Försöker få till tillräckligt med sömn men det är lurigt. Hade velat träna ikväll men efter träning, middag och läxor fick jag prioritera.

    Kämpar ständigt med att bli nöjd. Vill ju alltid hinna mer, göra mer, lära mig mer. Bara mer. Av allt.
    Min ständiga följeslagare – aldrig mer än nån meter bort. Och helst framför ögonen på en. Eller trampande runt på tangentbordet. Ni som vet vet….

    Blev min egen skola denna gång – MÅSTE bli klar!!! En uppgift klar och inskickad. Alltid något. Jag jobbar hårt med att försöka se att det räcker. Att den här dagen ändå är bra. Jag hann med jobb, hämtning, träning, middag, lite mys med Harry, plocka undan hemma, prata med vänner i telefon och sen plugg. Det måste vara bra för en dag. Jag ska bara lära mig att tycka det…

    En uppgift närmare klar! En i taget. Vägrar ge upp men hatar att det inte finns tillräckligt med tid för att bara köra på!

    Skolan är ju sååå rolig. Ikväll har jag ritat kartor med hjälp av min ritplatta. Timmarna bara flyger iväg. Tänk om man fick göra sånt här på jobbet. Vilken dröm!
  • Livet

    En helg av allt

    Jag vet inte ens vart jag ska börja. I helgen var jag iväg på en resa. Det kanske låter skumt att kalla det resa när det bara var en helg men jisses vilken RESA. Jag har så mycket att berätta och så mycket att delge men har inte än, fast det gått flera dagar sen jag kom hem, hunnit reflektera och verkligen känna in ens själv vad jag kommer ta med mig. Just nu är det bara SÅ mycket. 30 tjejer i dalarna – jag kände en av dom. Min finaste finaste Ida. Alltså hon ska få ett eget inlägg nån gång bara hon. Men 30 tjejer under en helg. Kul tänkte jag men åh så fel jag hade. Det var SÅ mycket mer än kul. Jag har skrattat, gråtit, känt lycka, varit livrädd, önskat jag kunde stanna där hela livet, längtat hem, ångrat saker jag gjort och inte gjort, hittat saker jag bara MÅSTE göra, kommit på egenskaper jag inte nyttjat på evigheter, hittat nya egenskaper jag bara måste utveckla, lärt mig nya saker om mig själv och framför allt – fått den stora äran att lära känna nya helt magiskt starka och vackra kvinnor. Inifrån och ut.

    Har skrivit upp lite saker som jag tagit med mig från helgen som jag ska fula vidare på och som jag, när jag har tiden, ska klura och reflektera mer kring. Men för nu blir det ett bildregn på allt det magiskt vi gjorde.

  • Livet

    Stark hjärna – bara att börja springa

    http://anhavi.se/wp-content/uploads/2019/05/4D9FA1E3-C316-430E-8D91-B8EABCE0ED26-1024x976.jpeg

    Ikväll har jag varit på föreläsningen Hjärnstark med Anders Hansen. Har lyssnat på nästan hela boken och gillat budskapet och själva forskningen men haft svårt att ta det till mig då jag tycker inläsningen är sådär. Känns VÄLDIGT kliniskt och liksom trist. Som att personen läser en rätt ur en klinisk studie. Hade därför stora förhoppningar på att jag skulle få en mer lättsam och levande version av samma budskap ikväll. Och ja! Det fick jag!

    Jag och Jessica som har för vana att göra lite såna här saker numera började kvällen med en redig burgare med tryffelmajo. Blir ju inte bättre. Ett glas bubbel innan föreläsningen började. Det är en sen gammalt.

    http://anhavi.se/wp-content/uploads/2019/05/E10D52BF-F7AC-4C95-8341-07E811221E1F.jpeg

    Min parhäst i vardagen. Den här donnan är i en klass för sig alltså. 
    Hon hade minsann köpt sig ny mobil. Jag ÄLSKAR kameran. Nääääästan så det inte känns riktigt lika jävligt att min åkte i sjön i fredags. Men bara nästan – fy fan vilket knöl det är!!!

    http://anhavi.se/wp-content/uploads/2019/05/8C051C80-AC34-458D-8F07-914E239A1B86-878x1024.jpeg

    Under föreläsningen visades många bra bilder men den här och nästa är de som fick mig att verkligen haja till. Vi är liksom inte byggda för att sitta still. Klart man vet att träning är bra – men att vi rör oss såååå lite numera är ju skrämmande. Ingen vet dessutom hur det kommer att påverka oss framöver. Läskigt. Nä – det blir till att börja springa mer 

    http://anhavi.se/wp-content/uploads/2019/05/7069C738-95CE-43AF-8CDE-470FA7EEFBB7-869x1024.jpeg

    Det här är min absoluta favoritbild – ett uppvaknande verkligen. Om männsklighetens tid på jorden minskas ner till ett dygn så har vi levt i den digitaliserade världen vi har nu i ca 1 sekund. Bilden ovan visar när industrialiseringen slog till – alltså för ca 200 år sedan. Det var dom sista 20 sekunderna på dygnet. Men vi har inte ändrats nämnvärt biologiskt. Då inser man att vi verkligen inte är byggda för det liv vi lever idag. Skrämmande. Imorgon blir det en löptur efter frukost.

    http://anhavi.se/wp-content/uploads/2019/05/B3287075-E8D4-45FF-8C06-A853B22F595F-819x1024.jpeg

    För att uppnå maximal effekt i hjärnan av fysisk aktivitet tror man att ca 3 gånger i veckan i 45 minuter är måttstocken. Det når jag upp till. Thank god. Nypet med den fysiska aktiviteten är pulsen – så springa är fint men det går lika bra att göra något annat. Yeay! Jag kan tillgodoräkna mig lunchpassen på gymmet. Ja, inte torsdagsyogan då – där visar forskningen på noll förbättring för hjärnan. För kropp och själ – absolut – men allt gött man vill åt för hjärnan behöver högre puls. Torsdagsyogan är bästa på hela veckan så där får man tillgodoräkna sig allt annat bra som den för med sig.

    http://anhavi.se/wp-content/uploads/2019/05/2F0FEC6D-2FFF-46BE-B25B-0F154DF3DD26-1024x768.jpeg

    Tyvärr är det ju inte BARA springa och träna som är nyckeln. 
    Mindre tid framför skärmar så hjärnan får vila. 
    Mer sömn så kroppen får återhämta sig. 
    Båda dessa är EXTREMT viktiga för helheten. Och nja, där kan jag inte ge mig själv godkänt. Så. Exakt nu stänger jag datorn för dagen och går och lägger mig. Sleep tight!

  • Pyssel och Fix

    Fast på kontoret idag – men med ny leksak!

    Hej hej hallå bloggen! 

    Haha är helt inne på Bert-citat just nu – Harry lyssnar på Berts dagbok på Nextory så fort han får chansen och då hör man ju ”Hej hej hallå dagboken” och ”Tack och hej – leverpastej” ungefär heeeela tiden. 

    Idag har jag suttit instängd på kontoret här hemma heeeela dagen. Försöker allt jag kan att hinna med lite på min utbildning också mitt i allt annat. Satt och kämpade som en tok med Illustrator och kunde fasen inte förstå hur det kunde vara så attans svårt. Tills jag läste i instruktionerna för kapitlet att man skulle ange om man hade en ritplatta eller inte. Hade med det inte stod det att ”vi tar det i beaktandet i bedömningen”. Där hade jag svaret – rita med en vanlig datormus är äckligt svårt. Messade Harry och Fredrik som var på bio i Täby och en stund senare fick jag en påse levererad till mig vid datorn – innehållande en RITPLATTA! Wihoo!

    Detta är alltså en Wacom Intuos S. I färgen pistage grön. Såklart väljer jag färg om det finns! Efter lite fix och trix är den nu installerad och jag har testat lite. Alltså, jag måste ju säga att det inte på något sätt blev skitenkelt nu men jo, lättare är det. När jag väl lärt mig allt. Men för att ha börjat med Illustrator idag och fått ihop bland annat nedan små alster är jag ändå rätt nöjd.

    Med hjälp av en tutorial på youtube knåpade jag ihop den här – det är klurigt att liksom lära sig HUR man ska tänka för att rita på dator. 
    Testade att ta en bokstav i storlek MEGA och sen piffa lite – lite olika tekniker och sååååå roligt. Jag önskar jag kunde ta en veckas semester och bara öva öva öva!
    En av övningsuppgifterna på kursen – första första grejen. Att ”måla” med färdiga former. Blommorna är gjorda från stjärnor som man sen formar om. Bladen är omvandlade ovaler. Smart. Man måste bara veta om att det går att göra just så… 

    Renoveringen då? 

    Jo vars – det har ju varit ledig helg men annars syns det inte så mycket just nu. Dom har hållit på med all ventilation på vinden och i källaren. Varför måste ALLT hänga ihop överallt? Dom har fasen varit och grejat i varenda lite vrå snart känns det som. Men! Det byggs lite stommar också så snart kommer det börja hända grejer igen!!! 

  • Livet

    Reflektioner på 11000 meters höjd

    Sitter på ett flyg från Paris. Inte sett ett smack av staden men känner mig ändå helt uppfylld av nya upplevelser och intryck. Det slog mig nämligen plötsligt vad som hänt. Jag sitter på ett flyg från Paris. Jag är på väg hem från en hel dags workshop gällande ett globalt projekt som jag ska ansvara för i Norden. Lilla jag ska vara med i detta projekt och driva allt arbete operativt med detta för alla våra fyra länder. Det är rätt häftigt.

    Jag fick just en sallad och en cola – för tydligen flyger jag business. Jag har suttit i en lounge istället för en vänthall. Det är småsaker för sååå många men första gången för mig så jag tänker tycka det är lite ballt.

    För lite över 8 år sedan gick jag till jobbet i mjukisar. Jobbade deltid på en liten lokal grönsaksgrossist och hade ett ruggigt stukat självförtroende efter att ha blivit uppsagd från två tidigare jobb. Visserligen på grund av nedskärningar och inget personligt men ändå. Tron på mig själv och min förmåga var noll. Jobbet hos grönsakshandlaren mer eller mindre slängde arbetsförmedlingen på mig och jag gick dit. Men inte mer. Men så blev jag gravid med Harry. Och blev uppsagd IGEN under mammaledigheten.

    När det var dags att söka jobb ännu en gång var tillfälligheterna med mig och jag fick jobbet på Bayer. Det var en knackig start men julen 2012 bestämde jag mig för att ta över och bestämma mitt eget öde istället för att bara låta allt och alla andra göra det över mitt huvud. Sen dess har jag kämpat! Gjort saker jag inte vågat! Lärt mig saker jag aldrig trodde jag skulle klara. Hoppat på alla projekt, uppgifter och tillfällen som kommit min väg. Läst kurser och sett till att lära mig allt jag kan. Till slut ledde det mig till en möjlighet att göra ett jättehopp. Jag sa upp mig! Nytt jobb, ny titel. Bara att köra!

    Det har varit mycket svett och tårar mellan varven men minst lika många flaskor bubbel som korkats upp för att fira Och jag har älskat och älskar det. Än är jag inte klar! Nu sitter jag här på ett plan från Paris och är så jävla stolt över vad jag åstadkommit. Den deppiga tjejen i mjukisar, som la några ordrar på gurka och apelsiner, kan numera titulera sig Nordisk Marknadskoordinator, med ansvar för två att två säljteam har allt dom behöver samt ansvar för ett stor digital plattform. Jag sitter still här i min stol men inuti är det en segerdans av rang kan jag säga. Fy fan var jag är bra!

    Måste också rikta ett tack ända från tårna till Fredrik. Min andra halva som får mig att alltid våga. Alltid får mig att tro på mig själv. Jag har jobbat och kämpat men hade inte tagit ett enda steg utan honom. Bäst är han! 

  • Livet

    Början på slutet

    Blandade känslor att gå till jobbet nu. Jag kan dock varmt rekommendera att säga upp sig och signa ett nytt jobb på fredagen och sen ha en veckas semester. Så skönt som det varit att ha veckan i fjällen för att landa i allt. 

    Hej bloggen!

    Tyvärr ett par dagar sen sist igen – jösses vad tiden går fort! Semesterfeelingen börjar lägga sig och det är tillbaka till verkligheten som gäller. Det är med blandade känslor jag går till jobbet nu kan jag säga. Halva jag lider verkligen och tycker det ska bli så tråkigt att lämna alla kollegor och fina vänner jag har turen att ha på jobbet. Men den andra halva hoppar och studsar av förväntning. Åhhh va roligt det ska bli med nytt! Allt nytt! Uppgifter, kollegor, kontor, system, processer och rutiner. Nytt nytt nytt. Snacka om att få en möjlighet att börja om. Som jag ser fram emot detta.

    Processen för mig rent personligt att komma till läget att byta jobb har varit lång. Alltså extremt lång. Jag har kämpat i många år med att bygga upp den självkänsla jag har idag. Den tron på mig själv. Men det har varit rätt att vänta och låta allt ta sin tid. Nu när jag till slut hamnade i ett läge där ett spännande erbjudande dök upp var jag beredd. Nu vet jag att jag lämnar en tjänst som är ljusår från vad jag började med. Jag har sett till att suga åt mig allt jag kan. Lära mig allt jag kan. Gått utbildningar och kurser. Sett till att vara med och se och lära även på ställen där jag inte kanske ”behövdes”. Allt det har jag nu med mig när jag från en dag till en annan kommer ha helt andra förväntningar på mig. Men det är lugnt. För jag vill ha dom och vet att jag klarar det.

    54203268404__7e93a3ed-6768-4065-bf34-0823cec9aea7

    Månadsskiftet april/maj lämnar jag den här skärmen (och den andra som inte syns i bild) för gott. Har satt upp post-its som räknar ner.. bara för att liksom…  

    En av mina närmsta vänner frågade mig idag hur jag har kunnat ”ändra mig och blivit såhär modig”. Nu vet jag inte om jag är så värst modig men jag förstod vad hon menade. Jag har mer varit en sån som är tacksam för vad jag kunnat få – varit tacksam för att jag ens fått ett jobb. Nu har jag istället kommit till det läget där ett företag faktiskt slogs för att få mig. Häftig känsla. Jag hade inget jättebra svar att ge henne idag och har under eftermiddagen och kvällen funderat på vad jag faktiskt har gjort. Och det enkla svaret är (tyvärr, för det är inte så lätt att bara göra) att jag ändrade min inställning. Jag vaknade en dag (tror det var årskiftet 2013-2014) och bestämde mig för att jag skulle börja bli en sån som kan. Som vill. Och som tror på sig själv. Jag hade precis avslutat 1 års terapi och var väl hyggligt på banan igen. Jag började med att vara extremt positiv till allt och alla. Oavsett arbetsuppgift eller problem (och framför allt oavsett vad jag egentligen kände) så var jag positiv. Det tog ungefär 6 månader tills det blev vardag. Och en dag fick jag tips av en kollega att söka den tjänsten jag nu lämnar – och i min ”nya” positiva anda gick jag bara in till dåvarande chefen och sa att jag ville börja jobba för henne. Efteråt sa hon att det var just det som gav mig jobbet. Att jag inte bara sökte utan faktiskt stövlade in och bara bad om jobbet. Efter det har jag fortsatt så. Har tillfällen dykt upp har jag huggit. Men jag har också sökt mig till nya saker och erfarenheter. Utsatt mig för kurser där jag måste utmana mig själv. Hemskt första gångerna men underbart nu. Det har tagit mig ett par år men nu när det är dags att kliva in på ett nytt kontor om några veckor är jag rustad till tänderna. Åh vad spännande det ska bli!!

     

  • Livet

    Utanför min Comfort Zone

    Den här stooora och SÅ fina buketten fick jag som Tack från vår nordiska chef för allt fix och trix med konferensen. Blir alltid lika larvigt glad när man får uppskattning för att man lagt ner sin själ i något. Tack! 

    Hej Mors!
    Inte hörts på ett par dagar nu igen – fasen vad livet snurrar fort just nu. Har varit på annan ort ett par dagar – nämligen på Thoresta Herrgård med jobbet. Har ni inte besökt detta ställe rekommenderas det varmt. Helt fantastisk miljö, maaaagisk mat och bara allmänt supermysigt ställe. Jag styrde markservicen för hela kalaset och det gick helt enligt planering. Alltid lite stressigt förstås och långa dagar men det här blev en riktigt lyckad konferens.

    Och mitt lag vann lagtävligen i år igen!! Jag var minsann i det vinnande laget även förra året så detta är numera en tradition jag tänker hålla fast vid. Lek och spel är ju liksom så himla mycket roligare om man vinner!

    Thoresta är som sagt ett supermysigt ställe. Jag var tyvärr lite dålig på att fota men en bild på mitt fina rum och en lite nattabild på huvudbyggnaden fick jag i alla fall till.

    Vi hade en hel del roliga aktiviteter – men såklart jobb där mellan. Och det var på ett av dom där jobbpassen som jag verkligen fick snygga till mig och snäppa upp. Jag är med i en Change komitté på jobbet som har till uppgift att vara med och driva en kulturförändring. I denna process har vi fått ett spel från Bayer Globalt. Det är inget skoj spel man vinner på utan mer ett underlag för diskussion, reflektion och inspiration. Detta spel har jag kört ett gäng gånger nu men insåg plötsligt att vi ju hade våra andra länder med oss denna gång (finland och Baltikum) så allt måste vara på engelska. Att moderera en sån här workshop på över 2,5 timma, med 20 deltagare, på engelska… Inte riktigt helt bekvämt. Men – bara att kavla upp armarna och köra. Det gick ju kanon!! Men jag skulle ljuga om jag säger att jag inte var sjukt nervös innan. Efteråt var det superskönt såklart. Fett bra som Harry skulle sagt. Det är en häftig känsla när man gjort någon man inte för en sekund känner sig bekväm med. Älskar den och gör ändå en hel del medvetna saker för att just utmana mig själv – både på jobbet och privat. Det växer man av.

    En lite mer lättsam aktivitet då – vinprovning. Jösses vad vin kan vara både gott och äckligt. Jag gillade ett av vinerna jättemycket men den finaste (och dyraste) var på riktigt skitäcklig.

    Har hur mycket bilder som helst på maten men nöjer mig med denna Wallenbergare vi fick till lunch. Som sagt. Maten är magisk på detta ställe. Vi åt hela tiden kändes det som och varenda liten sak som serverades var av toppklass!

    Kvällen hade Black Tie som dresscode. Så himla roligt att bara köra så uppklätt – alla var så himla fina. Det svassades runt i långklänningar och smoking hela kvällen. Jag har tyvärr inga bilder på mig i min fina klänning med vet att en kollega tog ett par så jag ska se om jag kan sno dom av henne.

    Nu ska jag krypa i säng för imorgon ska jag åka kommunalt. Det vet vi av erfarenhet kan sluta hur som helst så det gäller att vara på sitt allra bästa humör för att överleva. Sov så gott.

     

     

  • Träningen

    MOVE

    14067787_10153609782941152_7173183301462590027_o

    Idag har jag verkligen utmanat mig själv. Det ska man ju göra säger dom som förstår sig på. Så – sagt och gjort. Jag stövlade in på ett helt nytt pass utan att ha en aning om vad som väntade.

    Och jösses! Snacka om att man fick veta att man lever. Det blev även YTTERST tydligt att man inte rör sig som man bör. Inte för en sekund. Har en känsla av att jag kommer ha ont PRECIS överallt imorgon.

    Jag har aldrig känt mig så ful och fel när jag tränar och jag kan inte påstå att det var skitkul. Under själva passet. Men nu, någon timma senare, känner jag att jag har använt muskler jag knappt visste jag hade. Jag har även böjt och sträckt mig åt håll jag inte gjort på 20 år. Hade jag gjort det här när jag åkte konståkning hade jag varit grym – nu var jag extremt ogrym. Men skam den som ger sig – jag ska dit nästa onsdag igen. Det här är enkel träning med bara din egen kropp som motstånd men som ändå är SÅÅ jobbig.

  • Livet

    Jag ska plugga i höst!!

    Fick just den bästa nyheten! Jag ska plugga i höst! SÅ roligt!!

    Under hösten ska jag såklart jobba som vanligt men ska även peta in lite studier vilket känns så himla kul. Jag ska läsa en distanskurs på IT-högskolan i Göteborg som heter Sociala Media-koordinator. Det var länge sen jag satt i skolbänken men med nya arbetsuppgifter på jobbet behöver jag lite nya kompetenser.

    social-media31-e1420791749762.jpg

    Kursen är som sagt på distans så jag kommer klämma in lite plugg på arbetstid men sen blir det till att planera kvällarna väl så jag hinner plugg resten hemma. När jag är klar i december kommer jag ha ett diplom som ger mig rätten att kalla mig Social Media-koordinator. Det är SÅ ett steg i rätt riktning för mig.

    Det drar igång redan den 12 september och ska bli SÅ spännande!

    Capture.PNG

    Nä – dags att få i sig lite lunch då kanske.

%d bloggare gillar detta: