• Livet

    Det börjar sjunka in…

    Det börjar sakta sjunka in. Fast jag inte alls fattar det egentligen. Imorgon ska jag inte gå till jobbet. Jag har inget jobb att gå till. Såklart ska det blir SÅÅÅ spännande att veckan efter gå till mitt nya jobb. Jag ser fram emot det helt otroligt. Men – just nu är det helt ärligt en stor sorg jag känner för att inte åka till kontoret på måndag. Jag trodde jag skulle var så bekväm i fredags men icke. I onsdags slog paniken till. Vad har jag gjort??? Alla fina kollegor, allt jag kan, allt jag är van med, alla projekt jag lämnar… Fick jobba HÅRT i fredags för att inte börja gråta. Hela dagen kom det förbi kollegor och kramades och önskade lycka till. Fikat med present och fina ord från så många höll på att knäcka mig totalt och allt bra jag själv planerat att säga fick istället komma ut som ett mail. Att jag skulle pratat inför alla var omöjligt. Jag hade brutit ihop totalt!

    Klockan 14 skickade jag iväg mitt allra sista mail genom Bayers servrar och tackade för allt. För det är verkligen så det känns nu när jag summerar mina nästan 6 år. Det var en sjukt osäker och ärligt talat lite rädd tjej som klev in där i augusti 2012 och det är en HELT annan hyggligt självsäker och modig brud som går därifrån. Min hela person jag är idag har jag skapat under mina år på Bayer, och jag har till stor del företaget, mina kollegor och alla utmaningar och möjligheter jag fått och tagit mig an under åren att tacka för det.  Mina idag allra närmsta och bästa vänner har jag träffat på jobbet, kollegor jag aldrig kommer släppa finns kvar där och saker som påverkat hela mig har hänt innanför de väggarna.  Jag är ju en känslomänniska ut i fingerspetsarna och jag lever mig in i allt jag gör. Det har varit så mycket mer än bara ett jobb för mig – jag har haft en extra familj på jobbet och ett extra hem på mitt kontor. Det var dags för mig att gå vidare – det är inget snack om det – men som jag kommer sakna alla!

    Såklart avslutade jag med en tårta. Vad annars liksom? Det finns tårtor och så finns det tårtor. Ni minns denna som jag gjorde till min mormors begravning. Den är fortfarande utan konkurrens den viktigaste jag gjort i mitt liv. Sen har vi några speciella till barnen men annars är det denna. Den här kommer jag komma ihåg för alltid.

    Den blev dessutom förbaskat god så lite recept och sånt kommer i ett eget inlägg. Jahapp – då avslutar vi detta kapitel i livet då. Skrev ett inlägg i bilen dagen då jag började på Bayer – rätt kul att man har allt sånt kvar…

    Då stänger jag dörren för ett stort kapitel i livet och tar en veckas paus för att ladda om batterierna. Sen drar vi igång med ett nytt kapitel som inkluderar både nytt jobb och en av de större renoveringarna vi någonsin gett oss på. Spännande!!

     

     

  • Livet

    Början på slutet

    Blandade känslor att gå till jobbet nu. Jag kan dock varmt rekommendera att säga upp sig och signa ett nytt jobb på fredagen och sen ha en veckas semester. Så skönt som det varit att ha veckan i fjällen för att landa i allt. 

    Hej bloggen!

    Tyvärr ett par dagar sen sist igen – jösses vad tiden går fort! Semesterfeelingen börjar lägga sig och det är tillbaka till verkligheten som gäller. Det är med blandade känslor jag går till jobbet nu kan jag säga. Halva jag lider verkligen och tycker det ska bli så tråkigt att lämna alla kollegor och fina vänner jag har turen att ha på jobbet. Men den andra halva hoppar och studsar av förväntning. Åhhh va roligt det ska bli med nytt! Allt nytt! Uppgifter, kollegor, kontor, system, processer och rutiner. Nytt nytt nytt. Snacka om att få en möjlighet att börja om. Som jag ser fram emot detta.

    Processen för mig rent personligt att komma till läget att byta jobb har varit lång. Alltså extremt lång. Jag har kämpat i många år med att bygga upp den självkänsla jag har idag. Den tron på mig själv. Men det har varit rätt att vänta och låta allt ta sin tid. Nu när jag till slut hamnade i ett läge där ett spännande erbjudande dök upp var jag beredd. Nu vet jag att jag lämnar en tjänst som är ljusår från vad jag började med. Jag har sett till att suga åt mig allt jag kan. Lära mig allt jag kan. Gått utbildningar och kurser. Sett till att vara med och se och lära även på ställen där jag inte kanske ”behövdes”. Allt det har jag nu med mig när jag från en dag till en annan kommer ha helt andra förväntningar på mig. Men det är lugnt. För jag vill ha dom och vet att jag klarar det.

    54203268404__7e93a3ed-6768-4065-bf34-0823cec9aea7

    Månadsskiftet april/maj lämnar jag den här skärmen (och den andra som inte syns i bild) för gott. Har satt upp post-its som räknar ner.. bara för att liksom…  

    En av mina närmsta vänner frågade mig idag hur jag har kunnat ”ändra mig och blivit såhär modig”. Nu vet jag inte om jag är så värst modig men jag förstod vad hon menade. Jag har mer varit en sån som är tacksam för vad jag kunnat få – varit tacksam för att jag ens fått ett jobb. Nu har jag istället kommit till det läget där ett företag faktiskt slogs för att få mig. Häftig känsla. Jag hade inget jättebra svar att ge henne idag och har under eftermiddagen och kvällen funderat på vad jag faktiskt har gjort. Och det enkla svaret är (tyvärr, för det är inte så lätt att bara göra) att jag ändrade min inställning. Jag vaknade en dag (tror det var årskiftet 2013-2014) och bestämde mig för att jag skulle börja bli en sån som kan. Som vill. Och som tror på sig själv. Jag hade precis avslutat 1 års terapi och var väl hyggligt på banan igen. Jag började med att vara extremt positiv till allt och alla. Oavsett arbetsuppgift eller problem (och framför allt oavsett vad jag egentligen kände) så var jag positiv. Det tog ungefär 6 månader tills det blev vardag. Och en dag fick jag tips av en kollega att söka den tjänsten jag nu lämnar – och i min ”nya” positiva anda gick jag bara in till dåvarande chefen och sa att jag ville börja jobba för henne. Efteråt sa hon att det var just det som gav mig jobbet. Att jag inte bara sökte utan faktiskt stövlade in och bara bad om jobbet. Efter det har jag fortsatt så. Har tillfällen dykt upp har jag huggit. Men jag har också sökt mig till nya saker och erfarenheter. Utsatt mig för kurser där jag måste utmana mig själv. Hemskt första gångerna men underbart nu. Det har tagit mig ett par år men nu när det är dags att kliva in på ett nytt kontor om några veckor är jag rustad till tänderna. Åh vad spännande det ska bli!!

     

  • Livet

    Nytt jobb!!!

    Och idag blev det äntligen officiellt så jag kan berätta – Jag har fått nytt jobb!!!!

    Känns så galet roligt! Det bästa av allt är att jag ska vara kvar på Bayer så jag får det bästa av två världar – Nytt jobb, nya utmaningar och nya kollegor MEN jag får även ha kvar alla mina andra kollegor. Så himla perfekt! Det är verkligen att kunna äta kakan men ändå ha den kvar.

    Jag ska göra en massiv flytt – ungefär 7-8 rum bort i samma korridor. Arbetsuppgifterna är dock HELT nya. Efter nästan 15 år (borträknat lite plugg och mammaledigheter) ska jag nu lämna order/innesälj för att ge mig på en roll som Sälj- och marknadsassistent. Peppad? Oh JA!

     

    Happy_penguin

    Några veckor kvar till semester och sommar..  Sen, 11 augusti, är det dags att börja på en ny kula. Känns SÅ roligt!

%d bloggare gillar detta: