Reflektioner på 11000 meters höjd

Sitter på ett flyg från Paris. Inte sett ett smack av staden men känner mig ändå helt uppfylld av nya upplevelser och intryck. Det slog mig nämligen plötsligt vad som hänt. Jag sitter på ett flyg från Paris. Jag är på väg hem från en hel dags workshop gällande ett globalt projekt som jag ska ansvara för i Norden. Lilla jag ska vara med i detta projekt och driva allt arbete operativt med detta för alla våra fyra länder. Det är rätt häftigt.

Jag fick just en sallad och en cola – för tydligen flyger jag business. Jag har suttit i en lounge istället för en vänthall. Det är småsaker för sååå många men första gången för mig så jag tänker tycka det är lite ballt.

För lite över 8 år sedan gick jag till jobbet i mjukisar. Jobbade deltid på en liten lokal grönsaksgrossist och hade ett ruggigt stukat självförtroende efter att ha blivit uppsagd från två tidigare jobb. Visserligen på grund av nedskärningar och inget personligt men ändå. Tron på mig själv och min förmåga var noll. Jobbet hos grönsakshandlaren mer eller mindre slängde arbetsförmedlingen på mig och jag gick dit. Men inte mer. Men så blev jag gravid med Harry. Och blev uppsagd IGEN under mammaledigheten.

När det var dags att söka jobb ännu en gång var tillfälligheterna med mig och jag fick jobbet på Bayer. Det var en knackig start men julen 2012 bestämde jag mig för att ta över och bestämma mitt eget öde istället för att bara låta allt och alla andra göra det över mitt huvud. Sen dess har jag kämpat! Gjort saker jag inte vågat! Lärt mig saker jag aldrig trodde jag skulle klara. Hoppat på alla projekt, uppgifter och tillfällen som kommit min väg. Läst kurser och sett till att lära mig allt jag kan. Till slut ledde det mig till en möjlighet att göra ett jättehopp. Jag sa upp mig! Nytt jobb, ny titel. Bara att köra!

Det har varit mycket svett och tårar mellan varven men minst lika många flaskor bubbel som korkats upp för att fira Och jag har älskat och älskar det. Än är jag inte klar! Nu sitter jag här på ett plan från Paris och är så jävla stolt över vad jag åstadkommit. Den deppiga tjejen i mjukisar, som la några ordrar på gurka och apelsiner, kan numera titulera sig Nordisk Marknadskoordinator, med ansvar för två att två säljteam har allt dom behöver samt ansvar för ett stor digital plattform. Jag sitter still här i min stol men inuti är det en segerdans av rang kan jag säga. Fy fan var jag är bra!

Måste också rikta ett tack ända från tårna till Fredrik. Min andra halva som får mig att alltid våga. Alltid får mig att tro på mig själv. Jag har jobbat och kämpat men hade inte tagit ett enda steg utan honom. Bäst är han! 

Jobbar rumpan av mig

Tänk er en liten yra på 10 kvadratmeter. Denna lilla yta på 5×2 meter har varit mitt fokus i snart 2 månader. Jag har ärligt talat andats ALLT som denna lilla yta är. Allt från minsta blomma på golvet, via alla goodiebags och allt som ligger i dom till den 3 meter höga björken med tillhörande gräs och gräsklippare har planerats, måttats, beställts, måttats igen och till slut packats, budats, packats upp och monterat. Ihop med min bästa finaste kollega M har vi skapat 10 kvm vår och allergi. Jag har till och med med mig högtalare där vi spelar fågelkvitter för att fler sinnen ska koppla ihop vår monter med vår, vårsol och framför allt då pollen.

På bild är det bara en monter på en mässa men my lord vilket jobb det ligger bakom. Vi bjuder på Berocca, snackar allergi och delar ut våra goodiebags med massa material och prover på våra produkter. Denna mässa är det sista stora jag gör på Bayer innan jag slutar och jag kan med handen på hjärtat i alla fall känna att jag lämnar med flaggan i topp!

Sist på agendan för mässan var ett uppträdande av Kaliffa. Denna scen är placerad precis vid vår monter så vi fick verkligen första parkett! En mycket lyckad första dag – nu laddar vi om för en lika lyckad dag imorgon!

Utanför min Comfort Zone

Den här stooora och SÅ fina buketten fick jag som Tack från vår nordiska chef för allt fix och trix med konferensen. Blir alltid lika larvigt glad när man får uppskattning för att man lagt ner sin själ i något. Tack! 

Hej Mors!
Inte hörts på ett par dagar nu igen – fasen vad livet snurrar fort just nu. Har varit på annan ort ett par dagar – nämligen på Thoresta Herrgård med jobbet. Har ni inte besökt detta ställe rekommenderas det varmt. Helt fantastisk miljö, maaaagisk mat och bara allmänt supermysigt ställe. Jag styrde markservicen för hela kalaset och det gick helt enligt planering. Alltid lite stressigt förstås och långa dagar men det här blev en riktigt lyckad konferens.

Och mitt lag vann lagtävligen i år igen!! Jag var minsann i det vinnande laget även förra året så detta är numera en tradition jag tänker hålla fast vid. Lek och spel är ju liksom så himla mycket roligare om man vinner!

Thoresta är som sagt ett supermysigt ställe. Jag var tyvärr lite dålig på att fota men en bild på mitt fina rum och en lite nattabild på huvudbyggnaden fick jag i alla fall till.

Vi hade en hel del roliga aktiviteter – men såklart jobb där mellan. Och det var på ett av dom där jobbpassen som jag verkligen fick snygga till mig och snäppa upp. Jag är med i en Change komitté på jobbet som har till uppgift att vara med och driva en kulturförändring. I denna process har vi fått ett spel från Bayer Globalt. Det är inget skoj spel man vinner på utan mer ett underlag för diskussion, reflektion och inspiration. Detta spel har jag kört ett gäng gånger nu men insåg plötsligt att vi ju hade våra andra länder med oss denna gång (finland och Baltikum) så allt måste vara på engelska. Att moderera en sån här workshop på över 2,5 timma, med 20 deltagare, på engelska… Inte riktigt helt bekvämt. Men – bara att kavla upp armarna och köra. Det gick ju kanon!! Men jag skulle ljuga om jag säger att jag inte var sjukt nervös innan. Efteråt var det superskönt såklart. Fett bra som Harry skulle sagt. Det är en häftig känsla när man gjort någon man inte för en sekund känner sig bekväm med. Älskar den och gör ändå en hel del medvetna saker för att just utmana mig själv – både på jobbet och privat. Det växer man av.

En lite mer lättsam aktivitet då – vinprovning. Jösses vad vin kan vara både gott och äckligt. Jag gillade ett av vinerna jättemycket men den finaste (och dyraste) var på riktigt skitäcklig.

Har hur mycket bilder som helst på maten men nöjer mig med denna Wallenbergare vi fick till lunch. Som sagt. Maten är magisk på detta ställe. Vi åt hela tiden kändes det som och varenda liten sak som serverades var av toppklass!

Kvällen hade Black Tie som dresscode. Så himla roligt att bara köra så uppklätt – alla var så himla fina. Det svassades runt i långklänningar och smoking hela kvällen. Jag har tyvärr inga bilder på mig i min fina klänning med vet att en kollega tog ett par så jag ska se om jag kan sno dom av henne.

Nu ska jag krypa i säng för imorgon ska jag åka kommunalt. Det vet vi av erfarenhet kan sluta hur som helst så det gäller att vara på sitt allra bästa humör för att överleva. Sov så gott.

 

 

Det här med att åka tåg

Idag ska jag jobba i stan. Vi har ett stort internt event som jag är med och roddar i. Således måste jag fysiskt befinna mig innanför Stockholms tullar före 9 denna morgon. Efter moget övervägande och en fullskalig riskanalys bestämde jag mig för att ta tåget. Detta är för er som hängt med här ett tag förenat med all världens bekymmer. Jag missar tåg, åker åt fel håll, missar rätt station, kommer för sent eller för tidigt och får garanterat böter på pendlingsparkeringen av rimliga och orimliga anledningar. Och få mig inte ens att börja prata om detta svarta hål som ska föreställa SLs möjligheter (läs omöjligheter) till att lyckas köpa en biljett. Panik! Vidare har vi de här yttre omständigheterna som ingen kan göra nåt åt (men som SL måste ha specialavtal på) – nämligen vädret! Det finns fan inte en gång som jag stått på den jäkla perrongen utan minst stormvarning klass 1, monsunregn eller ishalka. HUR kan det alltid vara dåligt väder på perronger? 

På det stora hela kan vi sammanfatta det hela med att det här med kommunaltrafik går sådär för mig! 

Hur det går idag då? Jo, jag vågar knappt skriva det men det går… bra! Hörde ni? BRA! 

Vi kom upp i tid. Fredrik och Harry skjutsade mig till Rotebro. Med lätt rädsla och darr på fingrarna öppnar jag denna djävulsapp som ska föreställa SLs ”smidigaste” betalsätt och får en CHOCK! Den öppnar sig och mitt på skärmen står det ”köp biljett”. Jag klickar och vips så har en biljett giltig i 75 minuter. Med ETT klick! Inget ”välj zoner”. Inget ”Jag vill åka nu, sen och tillbaka helgfria söndagar”. Inget felmeddelande som säger att appen ligger nere på livstid så du får gå RUNT perrongen till andra sidan där det finns bemannad lucka. Ett klick. En biljett. Love Love Love it! 

Med nyvunnen styrka traskar jag förbi spärrarna utan problem för att komma ut på en SOLIG perrong. Jodå, det blåser lite och håret står väl lite på ända men inte någon katastrof! 


Efter 3 (!!!!!) minuter – ett nytt rekord för oss som bor på landet i pendeltågens absoluta utkant – kommer ett tåg. Som faktiskt åker åt rätt håll. Jag kliver på – fortfarande i solsken och utan att bli puttad, suckad åt eller nedsprungen – och får en plats. En alldeles egen sittplats. Halleluja moment! 

Så. Nu sitter jag här. Med trevliga medresenärer som varken hostar, snyter sig, luktar illa eller skriker i mobilen. Inga crazy skolkids som härjar och inga hetsiga stressmonster som är försenade till jobbet. Det lyssnas på musik på vettig volym, det läses Metro, småpratas lite mellan några som har förmånen att ha sällskap på detta fenomen till transportmedel. Och mitt i sitter jag. Lugnt och fint med min blogg på telefonen och känner mig rätt tillfreds. Vet att jag bara ska till centralen och sen ta en promenad. Ingen panik för att hitta rätt tunnelbana eller hitta rätt adresser. Inga nya biljetter, zoner eller spärrar. Jag ska bara kliva av så är det klart. Den här resan kan gå vägen. Ett leende sprider sig inombords. Härligt! 

Sen kommer jag på. Det kommer en hemresa i eftermiddag också. Det finns all tid i världen för att kommunalåkandet även idag kan sluta i katastrof! Wish me luck! 

//En enbiten bilåkares reflektioner direkt från Stockholms lokaltrafik

Bubbel och Smörgåstårta


Ikväll har vi haft anledning att fira lite! Fredrik har fått till en finfin affär på jobbet och då har man förtjänat smörgåstårta och bubbel! 

Fick ju svänga ihop smörgåstårta på ingen tid alls (hämtade på dagis 16.30 och hade smörgåstårtan klar 17.30) så utseendet är kanske inte det bästa jag lyckats med. Smakerna var det dock inget fel på – leverpastej i botten, mimosa och rökt skinka i mitten och räkröra överst. Sen på med allt jag hittade hemma! Mums! 

Sjuk men sjukt nöjd ändå! 

Jahapp. En härlig förkylning på ingång då – perfekt så här inför julen. Idag kan dock inget sabba mitt humör – fick slutbetyget på min utbildning jag gått i höst. FULL POTT på slutprojektet och högsta betyg på hela kursen! SÅ. SJUKT. NÖJD. 


Skrev om ett av våra varumärken som är lite luriga att marknadsföra men ville ha lite att bita i. Omdömet från läraren va riktigt bra och jag är såklart stolt som attan. Har slitit i höst med att hinna plugga utöver jobb och övriga livet – nu ska jag njuta! (När jag blir frisk – ska vara lite förkyld klar först bara) 

100 % x 2

När man sitter och sliter med en uppsats kan man nästan inte bli mer peppad än att två 100%-are ramlar in på mailen! 

Två stora uppgifter och bästa betyg på båda. Det behövde jag idag!! Fick superfina omdömen – så stolt! 


Det närmar sig slutet på min utbildning – eller ja, i alla fall den första delen med olika teman. Nu sista månaden ska vi sedan göra ett större övergripande arbete innehållande alla delar vi läst under hösten. 

Så spännande och så roligt men kanske va det lite väl att köra en så här proppad utbildning och jobb samtidigt. Någon kommer njuta SÅ av julledigheten i år. 

Lily and Rose Chloe – För att jag är värd dom

img_6514

Det finns gånger man unnar sig saker, det finns gånger man spontanshoppar och det finns gånger man behöver saker. Och så finns det dom där gångerna man är VÄRD det man köper. De gångerna är absolut, utan tvekan, de bästa köpen. Dessa örhängen är precis ett sång köp. Varje gång jag tar på mig de här skönheterna kommer jag komma ihåg varför jag köpte dom och allt jobb som ligger bakom.

De här örhängena köpte jag för att belöna mig själv. Jag fick en sån där riktig skitgrej på jobbet slängt på mitt bord i december förra året. En stor arbetsuppgift som ingen hade tagit tag i och som helt plötsligt blev mitt problem att lösa. Jag hade ingen att fråga, ingen process, inga rutiner eller någon som gjort det förut. Så – jag har letat, sökt, frågat och försökt. Lärt mig system, tagit hjälp av duktiga kollegor på andra avdelningar och kämpat på. Försökt, gjort fel och gjort om. Sen i december har denna hög med papper legat på mitt skrivbord och hånat mig. Men – sakta men säkert gick det framåt. Jag började förstå flödet. Jag började få grepp om systemet. Jag började hitta rätt personer att fråga. Pappren minskade och till slut – i fredags – vände jag plötsligt det sista pappret. Jag la in de sista siffrorna i den sista filen och kunde lägga hela den där högen för arkivering. I nästan ett år har jag hållit på. Om inte det är värt de störta, glittrigaste örhängena vet jag inte vad som är det.

IMG_9345.JPG

Jag är så stolt över mig själv och det kommer jag komma ihåg varenda gång jag tar på mig dem. För det är jag värd.

Fågelkappa och lockar

Fågelkappa // H&M för flera år sedan. Stövlarna // Zign – Zalando

Ännu en regnig och helt grå dag. Då får man stå för färgen själv. Tranorna åkte på – som jag älskar denna kappa – och till den mina vääääldigt inte regntåliga overknee stövlar. Det är tur att jag bara behöver skutta till bilen och sen inte gå ut förrän jag ska skutta från bilen till dörren igen. Så himla skönt att ha parkeringsgarage på jobbet.

Och kolla barret – har liksom lockat håret dessutom. Det är en stor bedrift en vardagsmorgon om man frågar mig. Men kände mig så vansinnigt trött och hängig idag så det fick bli till att slå på stort. Allt för att i alla fall lura alla andra att tro att jag är pigg som en lärka!

 

Allt sitter i huvudet

God morgon!

Torsdag redan – snacka om att det går undan.

Det här med inställning då. När min klocka ringde idag trodde jag på riktigt att jag var död och hade vaknat hos Hades. Det GICK inte att få upp ögonen. Släpade mig upp typ en timma försent och fick således stressa häcken av mig. Tack och lov var Viktor hemma så han tog Frasses morgonrunda. Hade helst krypit i mjukisbyxor och luvtröja MEN! Det är här inställningen och ”rätt” tänk kommer in. När det är förjävligt och hela livet är emot en. Det är då man gör ALLT tvärtom vad man vill.
Istället för myskläder skuttade (eller i alla fall mentalt, det var väl mer kröp) i en klänning. På med lite bling och piffade en frisyr.

Älskar klänningen – kommer från New Look/Zalando.

Frulle är ett måste för mig alla dagar, spelar ingen roll hur stressad jag är, frukost måste jag ha. Men sen kommer nästa pepp-session. I bilen gäller det att få fram rätt feeling så inte hela dagen går i slowmotion. Musiken! På väg hem från jobbet lyssnar jag nästan alltid på ljudbok för att varva ner och släppa jobbet men på väg TILL jobbet är det pepp deluxe som gäller. Idag körde jag på gamla klassiker som verkligen får fart på humöret!

Körde en playlist som spotify själva gjort – heter Sommarhits retro! Så mycket gamla bra låtar som funkar finfint att poppa med till i bilen. När ingen hör dig sjunga liksom….

När man sen kliver ur bilen på jobbet är den där sura, trötta känslan som bortblåst och bara för att tog jag trapporna istället för hissen! Nu rockar vi den här torsdagen! Woop Woop!