• Livet

    Ny vecka i mörker

    Närå – inte sånt mörker. Eller ja, så jäkla pepp är man ju kanske inte direkt när hela världen står på hold men idag syftade jag på vädret. Det åskar och regnar på tvären. Så mörkt nu mitt på dagen att man måste ha lampan tänd. Så himla trist! Det känns fasen som att det är höst istället för vår. Som tur är kan man då använda ett av mina favoritsaker för att vända skutan. En lista. Allt går fasen att lösa med en lista. Och idag är det ju passande måndag så vi drar av en måndagslista bara sådär!

    Harry ♥ BMX
    Som han kör på denna cykel. Måste ju vara den mest lyckade födelsedagspresenten ever. Och det bästa är att han numera hänger med mig ut i spåret. Jag går eller springer och han kör. Över stock och sten och mer utanför vägen än på den. Får deja vu från skidbackar där jag är glad om jag ser honom nån gång då och då mellan träden. Så himla kul är det och han börjar bli modig. I helgen har vi fått ihop ett par rejäla rundor tillsammans. Så mysigt!

    VÅREN
    Ja men den är ju här trots allt. Även fast dagen är gråare än grå så finns det hopp. Och ljus. ALLT slår ut och det är numera GRÖNT ute. Hela livet återkommer liksom. Man möter massa människor ute. Som dessutom plötsligt hälsar. Varenda människa säger hej så glatt. Så typiskt oss nordbor. Vi har inte sett en själ sen i höstas så nu är alla helt lyckliga. Älskar den här tiden på året när alla plötsligt är vänliga mot varandra. Behövs mer än någonsin just nu.

    TRÄNINGEN
    Den måste ju vara med också. För nu går det faktiskt riktigt bra. Får till många och långa PW, springer en hel del och gör även en del yoga och pilates hemma. Sätter inte min fot på gymmet nu trots att dom har öppnat igen. Tycker personligen att det är ett sjukt onödigt ställe att vara på när det inte på något sätt är nödvändigt. Att svettas och kladda med andra just nu – nä det är inget jag tror på. Kör så mycket jag kan ute och det andra blir nere i källaren. Har börjat uppskatta att smyga ner där och tända några ljus. Sätta mig på min yogamatta och köra både mindfulness och meditation (sjukt svårt – jag kör fortfarande med 3-5 guidade varianter) eller nåt träningspass från youtube. Grädden på toppen på min träningstårta är dock Coronamilen som jag sprang igår. YES! En mil minsann. Några nedriga sträckor fick jag gå men snart så ska jag kunna springa hela vägen!

    GOD MAT!
    Vad kan vara bättre än comfort food, god mat och ett glas gott vin? Det kan man ju bara bli glad av. Jag har verkligen hittat ett uppsving i att laga mat. Kan bero på att jag även släppte på LCHF och helt enkelt bara lagar det jag är sugen på. Matglädje helt enkelt. Får kompensera det med att vara ute och röra på mig orimligt mycket men det är det värt! Träningen går ju som sagt bra så jag hoppas dessa två punkter tar ut varandra på midjemåttet!

    Tror det är viktigt att ändå försöka rota fram bra saker som händer nu. Det känns fasen tungt alltså. Alla man pratar med känner någon som är eller har varit sjuk. Några som till och med måste hantera att en nära gått bort i den här skiten. Men hur fruktansvärt det än är och hur hemskt allt än är måste man ändå se det ljusa och se framåt. För vad ska man annars göra? Jag försöker välja att vara glad. Göra sånt som gör mig på bra humör. Preppa för en sommar som inte kommer bli som vanligt men som ända SKA bli bra. Det blir bra det här. Lovar. ♥

  • Livet,  Träningen

    Springer på igen

    Fått upp lite fart under skorna igen. Äntligen. Känner att jag allt som oftast hamnar i det läget. Äntligen-läget. Har alltid så mycket jag vill göra. Så mycket jag vill hinna. Så mycket jag måste göra. Och såklart blir det mesta av detta kvar på önskelistan eftersom livet kommer mellan. Jag jobbar ju hemma nu som så många andra och jag trodde innan att jag skulle få MER tid. Man behöver inte piffa på morgonen, inte åka till och från jobbet, man borde hinna slänga in en tvätt mellan möten eller tömma diskmaskinen med en TC i headsetet. Men icke!!! Vi sliter värre än någonsin och allt tar sån tid. Att inte gå upp och piffa gör att morgonrockstempot hänger kvar allt för länge. Nä FY vad jag är trött på detta. Jag vill bara ha tillbaka mitt vanliga (och än stressigare) liv.

    Men något som jag faktiskt fått fart på ÄNTLIGEN är löpningen. Det går inte fort (än) och jag kommer inte så långt (än heller) men jag kommer ut. Jag kommer iväg. Och jag gör det ofta. ÄNTLIGEN. Jag älskar ju att springa men det är ju alltid så in i helvete svårt att komma igång. Och sen hålla i det. Alltid blir det nåt mellan så jag inte hinner ut eller så blir jag sjuk eller så är jag lat och hittar på nån sjukt dålig undanflykt. Men nu jäklar går det framåt. Älskar det!! Ska snart ge mig ut en sväng innan mitt första möte klockan 9.

    Går som sagt inte så fort ännu – har just nu som mål att ligga på en snittid på 6 minuter per kilometer. Det här är sista vändan – 1 SEKUND IFRÅN!!!! Så nedrigt. Men bara att kämpa vidare. Idag blir det en mysrunda utan tid eller distans. Ska lyssna vidare på min ljudbok och bara njuta av väder och att kroppen hänger med. Det är härligt. Mäter ju ändå en del med min pulsklocka – lite kul är det att ha statistik och så kvar. Jag kör med min Polar som jag tycker är grym, men lite väl klumpig och saknar några funktioner. Såååå – jag har beställt en ny. Till mig från mig liksom. Ska visa när den kommit!

  • Livet

    Harry 9 år

    Nu har vi firat skruttet i två dagar. Först igår med den lilla skara av familjen som vågade sig ut bland folk och så idag har vi kört hela dagen lång här hemma. Skönsång både live och över telefon, paket på sängen såklart och en så stor present att den inte gick att slå in. Harry fick såklart önska middag ikväll och jag hade hoppats på pizza eller Mc Donalds eller så. Men nej – ungen kläcker ur sig hemmagjord sushi. Så en annan fick tillbringa ett par timmar i köket i kväll. Men jag börjar få in snitsen nu. Blir riktigt bra faktiskt! Såklart fick han frågan nu när han gick och la sig om det varit en bra födelsedag och mammahjärtat blev såååå lyckligt när han svarade ja. Inte helt lätt att bara suga i sig att man inte får varken familjekalas eller kompiskalas på sin födelsedag. Skitcorona. Men vi laddar om sen när denna skiten är över. Då jäklar ska både Harry och jag ha kalas. Men först laddar vi om igen till imorgon. För då fyller minsann mannen i huset år. Det är bråda kalasdagar här just nu!

    Älskar ju heliumballonger – alltså det är ju bara så kul och inget ger så mycket kalasfeelings som en rejäl gasballong. Önskar jag hade en sån megatub med helium hemma så jag kunde göra ballonger när jag ville.

    Fick ju svänga ihop en prinsesstårta enligt önskemål på kortaste tiden ever. 1,5 timma innan gästerna kom bestämde sig herrn för att ha tårta. Fick fuska med köpta bottnar och hittade bara pippigul marsipan i frysen men en tårta blev det. Och jäkla god också om jag får säga det själv.

    I paketen i morse fanns fotbollspryttlar från brorsan i form av nån slags träningsstege och en ny fotboll. Från oss en BMX-hjälm och cykelhandskar. Harry va nöjd och glad över sina presenter men minen när han kom ut och såg att han faktiskt fick en BMX var obetalbar. Han var så säkert på att han INTE skulle få en så han stod bara helt stum och tittade på den. Frågade till och med om det var en BMX. Sötnöten!

    Vi köpte cykeln på blocket. Finns ju en uppsjö av dessa cyklar men ska man ha nåt lite vassare drar det i väg i pengar. Tills man vänder sig till blocket och får tag på en värsting i jättefint skick för priset som biltema tar för sina. Så bra!

    Rundade av kvällen med sushi som sagt – jag börjar få snurr på detta nu och tycker nog ändå att både rullarna och dom små korvarna (vad heter dom?) ser rätt ok ut. Harry käkade väl sådär 20 bitar innan han var klar. Tur att jag gör dom små… Middagen avslutades med glass och frukt. Och tomtebloss. Såklart. Ingen födelsedag utan tomtebloss.

    Grattis på födelsedagen hjärtat!

  • Livet

    Diplom

    Idag bankade jag upp det på väggen. Diplomet som visar att jag faktiskt fick ihop det. Det som jag trodde skulle ta ett år tog i stället nästan 2. Sååå nära på att ge upp såååå många gånger. Plugga på halvtid och jobba på heltid. Gah som jag svurit över all tid jag inte haft och allt som var kvar på denna maffiga kurs. Men – uppgift efter uppgift. En timma här och en timma där. Jag är ju en envis jäkel så på nåt sätt har jag ändå hela tiden vetat att jag skulle göra klart det. Nu är det klart. Diplomet kom. Och jag är SÅ stolt.

    Jag bestämde mig för att börja läsa grafisk design och formgivning när jag hade hyggligt lugnt på mitt förra jobb. Började och kunde lägga mycket tid på det – fick till och med ta lite av arbetstiden för att läsa. Efter ett tag började jag lära mig, främst Indesign och Photoshop. Då dök jobbet på Ipsen upp. Där man ville att man skulle ha just lite såna kunskaper. Efter många turer fick jag jobbet! Jag började och har sen dessa haft svårare och svårare att hitta tid till att plugga. Kontaktade utbildarna och bad om ett halvår paus vilket jag fick. När jag kommit in i jobbet började jag återigen kämpa på med kursen. Det har känt som en evighet men så plötsligt för nån vecka sen fanns det inget nästa kapitel. Inga fler övningar. Inga fler inlämningsuppgifter. Jag var klar. Alltså den lättnaden! Jag. Är. Klar.

    Nu ska jag se vad jag ska hitta på nästa gång – för jag är så inte ens nästan färdiglärd inser jag. Så kul detta! Hejja mig!

  • Livet

    Tid, vår och luft

    Både jag och Fredrik jobbar hemma nu – våra arbetsgivare vill att vi undviker att komma in till kontoret. Vi passade på att ta en tur ut till landet och tog en dag off helt. Vi håller humöret uppe och gör så gott vi kan för att inte utmana detta fördömda virus. Usch – det är så jäkla hemskt det här. Oron för alla nära och kära som sitter instängda, alla företagare som sliter och för att inte tala om alla hjältar i vård och omsorg som gör allt i sin makt för att hjälpa.

    En annan kan inte göra annat än att följa rekommendationer och undvika det som undvikas kan, tvätta händerna och hålla sig undan och hemma så mycket det går. Att hålla sig undan är inte så svårt på vårt landställe så där fick vi en välbehövlig själslig paus kändes det som. Där är allt som vanligt. Som det alltid har varit. Finns inget ställe på jorden där allt bara är som det alltid varit som här. Älskar det! Där ligger varenda sten där den alltid legat. Där man kan varenda träd och krok på stigarna utantill. Underbart! Det behövdes en stund i lugnet mitt i den här galna tillvaron vi har just nu.

    Våren har börjat komma. Snödroppar, blåsippor och knoppar överallt. Men kallt kallt kallt! Vi hade rejält med matsäck med oss, grillade korv, sköt luftgevär och gick på dom där stigarna som fötterna liksom hittar av sig själva. Bara njöt av tystnad och allt som är så hemma det bara kan bli.

  • Livet

    Äntligen en lördag ute

    Vilken förmiddag. Fredrik kom hem sent igår efter att ha rest i sisådär 40 timmar. Men han kör ju annan tidszon så vi var uppe med tuppen och ute på äventyr redan vid 11. Frisbeegolf och korvgrillning med jättefamiljen. Underbart väder, frisk luft, sol på näsan och god körv. Vad mer kan man önska en förmiddag i den lätt galna värld vi har just nu?! Underbart!

    Det här med frisbeegolf alltså – så kul. Men så svårt. Jag är ju totalt talanglös men kör på ändå. Missade ju att hamna i vattnet med sisådär 10 cm vilket jag ändå är nöjd med. Att jag borde varit ungefär 10 METER åt andra hållet är en annan sak…

    Avrundade med grillning. Hur kan kaffe smaka så sjukt mycket bättre bara föra att man är utomhus?! I sann Werner-anda hade vi ju med oss ALLT som vanligt. Fick en lite udda blick när Fredrik glatt tar fram yxa och grillgaller – men praktiskt är det!

    Hemma nu igen med det kanske sämsta kvar av picknick – packa upp. Allt som var i så fin ordning är nu bara ihopkladdat i en påse. Muggar, överblivna korvbröd, ketchupkladdiga papper och bullpapper. Halvtomma termosar och använda koppar. Blä. Men så värt det förstås. Ska röja upp här och fortsätta maxa vädret med en löprunda. Hepp!

  • Livet

    Det här med att hinna med…

    Varför hinner man aldrig…

    Varför glömmer man alltid…

    Jag förstår fasen inte. Det går inte. Jag tycker jag planerar. Skriver upp. Skriver listor. Alltså jag är på riktigt docent (för då man jävligt kunnig va?) på att skriva listor. Jag skriver upp allt. Listar allt. Har post-it lappar och larm i mobilen. För det är så mycket att komma ihåg hela tiden. Ärligt så har jag en app som talar om för mig att dricka vatten varannan timma. Numera dissar jag det larmet och tänker att ”jag gör det sen”.

    Söker man mitt jobb som ju så fint kallas koordinator står det oftast högst upp som främsta egenskap att man ska kunna ”ha många bollar i luften” och ”utpräglad förmåga att kunna prioritera”. Jag har det. Hade jag haft riktiga bollar hade jag jobbat på cirkus och varit den främsta jonglören genom tiderna. Jag kan prioritera – jag flyttar runt mina lappar hela tiden för att ändra ordningen. Nä men skämt å sido – jag har koll på min skit. På jobbet. Hemma. Det hade funkat fint om det inte var så att det många gånger är 3 deadlines samtidigt eller 2 träningar på olika ställen samtidigt som ett föräldramöte. Men jag har koll.

    För det mesta. Men så kommer det dom där gångerna när man glömmer en gympapåse, missade just det DÄR mailet eller kom på sig med att inte ställt ut soptunnorna på rätt dag. Va fan! Hur svårt ska det vara liksom? Att komma ihåg. Jo men det ska jag tala om – det är svårt som FAN! För numera har man så många punkter på listan, så många alarm på mobilen, så många träningar, möten och åtaganden att en liten ruta i en papperskalender aldrig skulle räcka till för att ens skriva upp allt. Och då glömmer man. Det är inte slarvigt. Det är mänskligt.

    Det där skulle varit min slutkläm. Att det är mänskligt. Men så kände jag bara att det finns mer. Det är mänskligt att glömma. Att känna sig otillräcklig. Att missa. Men det är fan också helt okej. Det är inget som dött. (om man möjligen inte är kirurg och glömmer en sax eller två i nån stackars patient men dom får helt enkelt läsa en annan text för att relatera) För oss andra kommer det en ny sopbil nästa vecka och mötet går att boka om. Det där mailet är ju inte borta – mottagaren fick bara vänta en dag. Inget personen dog av heller då dennes mailkorg ändå hade ett par hundra andra mail att ta tag i. Så kan vi nu avrunda den här dagen genom att inte fokusera på allt vi eventuellt inte gjort eller det vi kanske glömt utan istället bara släppa det och krypa i säng med en lång lista på allt som faktiskt blev gjort? Ja men det gör vi, visst?!

    Jag hann massor idag. På jobbet fick jag mycket gjort som legat ett tag. Jag kom iväg med min bestie och tränade på lunchen. Jag har gjort en tårtbotten (JAAAAAA JAG HAR FÅTT BAKA) ikväll och dessutom hittat lite egentid med att sitta och reflektera och skriva den här texten på bloggen. Det är vad jag tänker ta med mig. Det och mina grabbar i hängmattan där uppe i toppen. Dom kan njuta av livet dom.

  • Livet

    Min födelsedag!!

    Vilken dag! Det har bokstavligt talat öst in grattis från killarnas skönsång i morse tills nu när jag ska släcka och sova. Här har klockan passerat 01 och jag är helt färdig.

    TACK! Alla som messat, ringt, snappat, skickat meddelanden och allt vad man nu kan göra för att höra av sig! Tack snälla! ❤️ Kan inte svara er alla men har läst precis vart enda grattis på alla tänkbara plattformar.

    Dagen har varit helt underbar! Sol, bad, god mat, shopping, tårta, härlig middag, mer sötsaker och så finaste presenten. Tack snälla hjärtat för att du och killarna gjorde min dag helt perfekt! Från början till slut.

    Dags att avsluta den här dagen. Kommer somna som en stock. Men en väldigt nöjd och lycklig sådan. Bästa födelsedagen på många många år!

    Anne 4.0 alltså.

    Jo men jag kan nog leva med det.

    Imorgon bär det av ut i öknen!

  • Livet

    40 år idag

    Då är dagen här. 40 år. Ja jävlar! Sitter här i solen och tycker att livet är toppen. Men lite konstigt känns det allt. 40 år liksom. Ingen ungdom längre direkt. Det har runnit mycket vatten under broarna men på det stora hela får man ju ändå säga att det blev förjävla bra!

    Blev väckt med skönsång och tillbringar dagen i en solstol under vajande palmer. Ska få köpa mig en present ikväll och äta födelsedagsmiddag nånstans i denna alldeles galna stad med alla mina killar.

    40 är kanske inte så tokigt ändå.

  • Livet

    Ett litet paket

    Köpte med mig fredagsblommor och en liten present på vägen hem igår. Jobbat över varje dag denna vecka och slitit som en tok med massa inrapportering som hade deadline nu i januari. Fick ihop nästan allt utom några enstaka saker som vi fick lite mer tid på oss för i slutändan. Phjuu! På den här jobbveckan har jag jobbat stenhårt för att få in träning, tid med familjen och lite tid för mig själv.

    4 pass på gymmet, kortspel, läsning och träning med barnen och till och med lite mys i soffan med Fredrik och ett avsnitt Hamilton fick jag in. Rundade av morgonen igår med minus på vågen.

    Check på ALLT!

    Då får man köpa sig en liten väldigt fint inslagen present.

    Såklart inköpt på Inredningscompaniet! ❤️
    Kommentarer inaktiverade för Ett litet paket
%d bloggare gillar detta: