• Livet

    Tid, vår och luft

    Både jag och Fredrik jobbar hemma nu – våra arbetsgivare vill att vi undviker att komma in till kontoret. Vi passade på att ta en tur ut till landet och tog en dag off helt. Vi håller humöret uppe och gör så gott vi kan för att inte utmana detta fördömda virus. Usch – det är så jäkla hemskt det här. Oron för alla nära och kära som sitter instängda, alla företagare som sliter och för att inte tala om alla hjältar i vård och omsorg som gör allt i sin makt för att hjälpa.

    En annan kan inte göra annat än att följa rekommendationer och undvika det som undvikas kan, tvätta händerna och hålla sig undan och hemma så mycket det går. Att hålla sig undan är inte så svårt på vårt landställe så där fick vi en välbehövlig själslig paus kändes det som. Där är allt som vanligt. Som det alltid har varit. Finns inget ställe på jorden där allt bara är som det alltid varit som här. Älskar det! Där ligger varenda sten där den alltid legat. Där man kan varenda träd och krok på stigarna utantill. Underbart! Det behövdes en stund i lugnet mitt i den här galna tillvaron vi har just nu.

    Våren har börjat komma. Snödroppar, blåsippor och knoppar överallt. Men kallt kallt kallt! Vi hade rejält med matsäck med oss, grillade korv, sköt luftgevär och gick på dom där stigarna som fötterna liksom hittar av sig själva. Bara njöt av tystnad och allt som är så hemma det bara kan bli.

  • Livet

    Äntligen en lördag ute

    Vilken förmiddag. Fredrik kom hem sent igår efter att ha rest i sisådär 40 timmar. Men han kör ju annan tidszon så vi var uppe med tuppen och ute på äventyr redan vid 11. Frisbeegolf och korvgrillning med jättefamiljen. Underbart väder, frisk luft, sol på näsan och god körv. Vad mer kan man önska en förmiddag i den lätt galna värld vi har just nu?! Underbart!

    Det här med frisbeegolf alltså – så kul. Men så svårt. Jag är ju totalt talanglös men kör på ändå. Missade ju att hamna i vattnet med sisådär 10 cm vilket jag ändå är nöjd med. Att jag borde varit ungefär 10 METER åt andra hållet är en annan sak…

    Avrundade med grillning. Hur kan kaffe smaka så sjukt mycket bättre bara föra att man är utomhus?! I sann Werner-anda hade vi ju med oss ALLT som vanligt. Fick en lite udda blick när Fredrik glatt tar fram yxa och grillgaller – men praktiskt är det!

    Hemma nu igen med det kanske sämsta kvar av picknick – packa upp. Allt som var i så fin ordning är nu bara ihopkladdat i en påse. Muggar, överblivna korvbröd, ketchupkladdiga papper och bullpapper. Halvtomma termosar och använda koppar. Blä. Men så värt det förstås. Ska röja upp här och fortsätta maxa vädret med en löprunda. Hepp!

  • Livet

    Det här med att hinna med…

    Varför hinner man aldrig…

    Varför glömmer man alltid…

    Jag förstår fasen inte. Det går inte. Jag tycker jag planerar. Skriver upp. Skriver listor. Alltså jag är på riktigt docent (för då man jävligt kunnig va?) på att skriva listor. Jag skriver upp allt. Listar allt. Har post-it lappar och larm i mobilen. För det är så mycket att komma ihåg hela tiden. Ärligt så har jag en app som talar om för mig att dricka vatten varannan timma. Numera dissar jag det larmet och tänker att ”jag gör det sen”.

    Söker man mitt jobb som ju så fint kallas koordinator står det oftast högst upp som främsta egenskap att man ska kunna ”ha många bollar i luften” och ”utpräglad förmåga att kunna prioritera”. Jag har det. Hade jag haft riktiga bollar hade jag jobbat på cirkus och varit den främsta jonglören genom tiderna. Jag kan prioritera – jag flyttar runt mina lappar hela tiden för att ändra ordningen. Nä men skämt å sido – jag har koll på min skit. På jobbet. Hemma. Det hade funkat fint om det inte var så att det många gånger är 3 deadlines samtidigt eller 2 träningar på olika ställen samtidigt som ett föräldramöte. Men jag har koll.

    För det mesta. Men så kommer det dom där gångerna när man glömmer en gympapåse, missade just det DÄR mailet eller kom på sig med att inte ställt ut soptunnorna på rätt dag. Va fan! Hur svårt ska det vara liksom? Att komma ihåg. Jo men det ska jag tala om – det är svårt som FAN! För numera har man så många punkter på listan, så många alarm på mobilen, så många träningar, möten och åtaganden att en liten ruta i en papperskalender aldrig skulle räcka till för att ens skriva upp allt. Och då glömmer man. Det är inte slarvigt. Det är mänskligt.

    Det där skulle varit min slutkläm. Att det är mänskligt. Men så kände jag bara att det finns mer. Det är mänskligt att glömma. Att känna sig otillräcklig. Att missa. Men det är fan också helt okej. Det är inget som dött. (om man möjligen inte är kirurg och glömmer en sax eller två i nån stackars patient men dom får helt enkelt läsa en annan text för att relatera) För oss andra kommer det en ny sopbil nästa vecka och mötet går att boka om. Det där mailet är ju inte borta – mottagaren fick bara vänta en dag. Inget personen dog av heller då dennes mailkorg ändå hade ett par hundra andra mail att ta tag i. Så kan vi nu avrunda den här dagen genom att inte fokusera på allt vi eventuellt inte gjort eller det vi kanske glömt utan istället bara släppa det och krypa i säng med en lång lista på allt som faktiskt blev gjort? Ja men det gör vi, visst?!

    Jag hann massor idag. På jobbet fick jag mycket gjort som legat ett tag. Jag kom iväg med min bestie och tränade på lunchen. Jag har gjort en tårtbotten (JAAAAAA JAG HAR FÅTT BAKA) ikväll och dessutom hittat lite egentid med att sitta och reflektera och skriva den här texten på bloggen. Det är vad jag tänker ta med mig. Det och mina grabbar i hängmattan där uppe i toppen. Dom kan njuta av livet dom.

  • Livet

    Min födelsedag!!

    Vilken dag! Det har bokstavligt talat öst in grattis från killarnas skönsång i morse tills nu när jag ska släcka och sova. Här har klockan passerat 01 och jag är helt färdig.

    TACK! Alla som messat, ringt, snappat, skickat meddelanden och allt vad man nu kan göra för att höra av sig! Tack snälla! ❤️ Kan inte svara er alla men har läst precis vart enda grattis på alla tänkbara plattformar.

    Dagen har varit helt underbar! Sol, bad, god mat, shopping, tårta, härlig middag, mer sötsaker och så finaste presenten. Tack snälla hjärtat för att du och killarna gjorde min dag helt perfekt! Från början till slut.

    Dags att avsluta den här dagen. Kommer somna som en stock. Men en väldigt nöjd och lycklig sådan. Bästa födelsedagen på många många år!

    Anne 4.0 alltså.

    Jo men jag kan nog leva med det.

    Imorgon bär det av ut i öknen!

  • Livet

    40 år idag

    Då är dagen här. 40 år. Ja jävlar! Sitter här i solen och tycker att livet är toppen. Men lite konstigt känns det allt. 40 år liksom. Ingen ungdom längre direkt. Det har runnit mycket vatten under broarna men på det stora hela får man ju ändå säga att det blev förjävla bra!

    Blev väckt med skönsång och tillbringar dagen i en solstol under vajande palmer. Ska få köpa mig en present ikväll och äta födelsedagsmiddag nånstans i denna alldeles galna stad med alla mina killar.

    40 är kanske inte så tokigt ändå.

  • Livet

    Ett litet paket

    Köpte med mig fredagsblommor och en liten present på vägen hem igår. Jobbat över varje dag denna vecka och slitit som en tok med massa inrapportering som hade deadline nu i januari. Fick ihop nästan allt utom några enstaka saker som vi fick lite mer tid på oss för i slutändan. Phjuu! På den här jobbveckan har jag jobbat stenhårt för att få in träning, tid med familjen och lite tid för mig själv.

    4 pass på gymmet, kortspel, läsning och träning med barnen och till och med lite mys i soffan med Fredrik och ett avsnitt Hamilton fick jag in. Rundade av morgonen igår med minus på vågen.

    Check på ALLT!

    Då får man köpa sig en liten väldigt fint inslagen present.

    Såklart inköpt på Inredningscompaniet! ❤️
    Kommentarer inaktiverade för Ett litet paket
  • Livet,  Maten

    Det här med LCHF och att leva livet – gärna samtidigt!

    Det är nu 4 månader ganska exakt har vi hållit igen på kolhydrater och socker. Det har på ett sätt blivit ett nytt normalläge och jag får en hel del frågor om hur ”extrema vi är?” eller om vi ”aldrig äter normalt” och framför allt frågan om vi ”aldrig fuskar”. Svaret på detta är att vi inte är extrema alls. Ovan är mat från sista veckorna – ser inte så tokigt ut va?! Verkligen inte!

    Man måste leva också och vi ÄLSKAR ju mat. Vägrar sätta mitt liv på hold för att banta. Vägrar säga nej till roliga saker och middagar med vänner. Jag har slitit hårt för att ta mig dit jag är i livet så nu ska det fasen njutas!
    Så vi håller det hyggligt strikt hemma och i vardagen men lyxar när tillfälle ges. Går jag ut och käkar väljer jag nåt bra om det går men finns det inget som lockar äter jag det jag vill helt utan dåligt samvete. På Kanarieöarna tex hoppade jag fika, godis och att vräka i mig bröd men tvekade inte för en sekund att ta en god pasta eller njuta av Sangria. Jag äter ju LCHF för att hålla mitt extrema sötsug (hej sockerberoende) i schack och såklart gå ner i vikt. Ärligt talat hade jag aldrig brytt mig om detta om jag höll den vikt jag ville och hade den fysik jag ville ha. Men – nu är man en tjockis efter alla år av för mycket gott och skit så nu är det bara att göra jobbet.

    Jag har som mål att fylla 40 i bästa skick. Jag kommer inte ha kommit heeeeelt mål till dess. Tyvärr. Men som alltid kom livet mellan. Jag har fått göra så mycket roligt på vägen att jag tycker att det varit värt det. Kommer inte nått min målvikt till min födelsedag men har reviderat målet till att komma i mål när jag är 40. Det ger mig hela året så då finns gott om tid. Har gått ner 10 kg och har (tror jag) 10 kg kvar. Det är mycket. Alltså jättemycket! Såklart ville jag helst tappa allt på en gång men vet ju också att det är så himla mycket bättre att det får ta den tid det tar. Då hinner kroppen (och hjärnan) med. Det slår mig fortfarande i matbutiken att jag går till godishyllorna av gammal vana – fast jag numera inte ens är sugen. Märkligt hur hjärnan försöker lura mig?! Men jag vinner numera och det är så jäkla gött!

    Träningen har varit ett minst lika stort mål för mig. Jag älskar ju att träna men lever man som jag gjorde förut finns helt enkelt inte orken. Tung, med för mycket mat i magen, för lite sömn och utan ork blir ingen träning gjord. Numera har jag nått en ny vardag där jag gymmar 3-4 gånger i veckan och går en ”fettpromenad” varje dag. Älskar det. Såklart är det inte skitkul vaaaarje dag men SÅ värt det.

    Det är inte ens en månad kvar till min födelsedag. Den där jäkla dagen D som jag inte riktigt vill ska komma. Men jag har lovat mig själv, hade en lång diskussion med mig själv igår på fettpromenaden, att NJUTA av den dagen. 22 dagar kvar…

  • Livet

    Måndagsdepp

    Vad hände med Januari?
    Jag hade såååååna planer för januari och 2020
    Vad hände sen?

    Måndagspeppen har uteblivit än så länge idag….

    Hur kan det komma sig att man är så jäkla pepp på nytt år och framför allt månaden januari men sen när man närmar sig slutet på denna skitmånad finns bara en enda känsla kvar. Jag hann inte!? Trots att jag verkligen, på många sätt, maxade januari så sitter jag här med känslan av att jag blivit snuvad på 31 dagar. Jag hann knappt blinka så var denna månad slut. Det värsta är ju att jag har nedräkning till den här fördömda 40-årsdagen som jag INTE längtar till. Skiter i hur alla säger att ”det börjar vid 40” och ”40 är det nya 30” och allt sån käckt.

    Jag. Vill. Inte.

    Alltså inte alls. Vi rymmer ju med familjen till solen (magiskt såklart och jag längtar ihjäl mig till resan) för att liksom undvika den här dagen så mycket det går. Önskar jag kände mig sådär käckt pepp men nej. Fy satan. Känner mig bara gammal och jävlig. Även här hade jag ju en plan. En plan som skulle ta mig till mitt allra bästa jag till min 40-årsdag. Det är en jävligt bumpy ride so far och även om jag kommit en bra bit på väg så är jag lååååångt ifrån klar. Så – det blir till att går över till andra sidan som en kanske inte totalt risig kärring men fan inte på topp heller. Resan dit är påbörjad och jag SKA bli klar men har fått revidera målet till att inte vara där INNAN 40 utan istället att nå dit under året jag fyllde 40.

    Å ena sidan är jag SÅ sur och arg över missade mål och inte klarade utmaningar. Men å andra sidan har jag så många hundra timmars terapitimmar bakom mig så jag nästan kan höra min psykolog skulle ha sagt att jag måste ”vara stolt över det jag gör” och ”se vad jag åstadkommit hellre än det jag inte hunnit åstadkomma”. Men det är ju så SVÅRT. Det är ju min diagnos här i livet – övertro på min tid och vad jag kan hinna med. Så störigt. Så denna sista vecka i januari har jag lovat mig själv att inte ha några måsten utan istället ta lite tid att reflektera IGEN över hur jag ska försöka sätta rimliga mål och inte vara så jäkla överambitiös med vad jag tror jag ska hinna.

    Wish me luck!

    Har jag tur landar jag lite denna måndag så jag kan få till en pepp måndagslista ikväll. För jäklar vad jag känner att jag behöver foka om lite nu!

  • Livet

    Glassat i solen

    Den här bilden får ändå sammanfatta veckan på Kanarieholmen. Jädrar vad vi har göttat oss. Stassat i snygga kläder, druckit bubblor och bara njutit. Hade jag inte längtat ihjäl mig efter alla mina killar här hemma hade jag utan problem kunnat stanna kvar där i solen och värmen. Men – nu är det hem till vardagen och faktiskt kicka igång 2020 på riktigt. Har trots allt inte riktigt samlat ihop mig gällande nya året. Behöver ta helgen känner jag och ge mig ut på en lång löptur och fundera lite. Samla ihop en hel del nytt och skrapa fram lite lik i garderoben som måste bort. Vad jag ska foka på, vad jag ska ta bort för att inte stressa ihjäl mig. Vad jag vill göra och vad jag verkligen vill skita i. Älskar nya år men har nog aldrig velat och tvekat som jag gör i år. Kanske är det den kommande födelsedagen som stökar till det.

    Tills jag kommer fram till mer får bloggen fyllas av ett bildregn från denna alldeles underbara resa. Ida alltså. Vilken klippa. Den donnan är jag evigt tacksam att jag fått som kollega och numera väldigt nära och så kär vän.

  • Livet

    När livet återvänder efter mörkret

    Idag återvänder livet känner jag. Sol. Hav. Frukost ute. Alltså helt underbart!

    Hotellet är larvigt stort. Vi bor inte ens i det här jättehuset utan i byggnaden kortet är taget från. Tog kortet igår kväll och måste ju säga att jag ÄLSKAR den här kameran. Att lägga alla dessa pengar på en mobil för kameran är hemskt men jäklar va gött det är att kunna ta vettiga kort med mobilen!

    Sååå härligt att få slänga på sin favorithatten i januari. Kan ju inte bli bättre!

    Och All Inclusive – you got to love it! Bubbel i plastglas – världsklass!

%d bloggare gillar detta: