Fredagspåse, Fredagsmys och Fredagstid för mamma

Såhär glada och nöjda var vi när vi åkte iväg till skola och jobb i morse. Freeeedag! Dock ett stort minus att det var is på rutorna på bilen. Jag är helt ok med vinter men det här är lite väl tidigt. In i november känner jag nog att vi kan vänta innan det knäpper till och blir kallt!

Fixade en liten fredagspåse till Harry idag – det var läääääänge sen. I påsen fanns en pusselbox från Panduro, en halloweenpåse med godis (Lagerhaus) och så en jättebadbomb! (Lush)

Badbomben sprakade i rosa men lämnade efter sig ett grönt slime i vattnet efteråt. Harry ÄLSKAR badgrejer och testade ju givetvis direkt!

Kvällen avrundades givetvis med Fredagsmys, chips o dip och Idol. Såklart. Harry och Sixten gosade ner sig i soffan – så himla söta!

Nu sussar Harry och det är dags för mamman att testa sin badbomb. Lavendel, eteriska oljor och rosa sprak. Några ljus och en ljudbok så är den här fredagen komplett!

Att vissla utan framtand och en måndagslista

Men en lista måste vi ju hinna med innan dagen är slut. I det här regnrusket kör vi en redigt positiv ”jag är tacksam för”-lista!!! Högt och lågt – det gäller bara att känna efter vad som gör en lite glad I magen just nu. Idag.

img_0910

Aldrig har väl första punkten varit så enkel. Harrys framtand. Den är ute. Som vi har kämpat med denna jädra tand och igår åkte den ut. Lyckan I hans blick när han (efter tårfloden över blodet som också kom) insåg att den var ute. Han gick och la sig tidigare än någonsin för att se om det blev någon peng I glaset. Framtänder betalar tydligen bättre och minsann – guldpengar till ett värde av 20 kr låg I glaset imorse. Fett!

Min nya kalender. Att något så banalt kan göra en så glad. Jag älskar kalendrarna och anteckningsblocken från Bookbinders Design och för nästa år har jag slagit till på en grön med mitt namn I guldbokstäver!!! Har ni sett något så ljuvligt. 2018 – jag är redo!

img_0937

Löpningen. Den måste ju få vara med här trots allt. Ett nytt lopp är bokat och vi kör på med löparskola på tisdagar. Grymt! Det är verkligen nu löpningen ÄNTLIGEN fastnar och inte bara dör ut efter ett par veckor. Det måste vara nu. Jag ska ska ska SKA springa en mil I vår.

Nya rutiner. Här hemma jobbar vi hela tiden mot att bli bättre. Bättre på sånt som är riktigt viktigt. Nu har vi kommit en bit på väg med två nya motton. Den ena är ju att bädda sängen som ni vet – skrev om det för några dagar sedan – men det andra är att VARJE dag göra något som gör att man känner sig nöjd. Som ikväll har jag bakat bröd och fyllt på frysen. Igår städade vi ur förrådet. Imorgon har jag skrivit upp att jag ska vattna blommorna och städa ur mitt badrum. Såna där små saker som ändrar så mycket. Det är en never ending story att få ihop vardagslivet men det gäller att inte ge upp och glädjas åt mindre saker. En om dagen! Gäller både vitaminer och hushållsgöra!

Capture

Sist men typ störst denna vecka blir Viktors första A. Att barnens glädje lägger sig som bomull runt mammahjärtat är ju ingen nyhet och när detta sms damp in höll jag fasen på att skutta ur stolen på mötet jag satt i. Älsklingen!!! Stort med sitt första A. Jag är sååååå stolt och glad för din skull!

 

Regn, rusk och innebandy

Goooood morgon måndag!

Jag är inte död och begraven även om man kan tro det här på bloggen. Mycket i luften just nu så bloggen hamnar i kläm. Det är dumt – bloggen är lite av mitt andningshål och utrymmet för reflektion så varje gång jag blir tvungen att prioritera bort den surar jag.

Hur som! Haft en grym helg med massa skoj saker. Kommer lite små inblickar här och där vart efter idag skulle jag tro. Först ut blir Harrys nya sport – innebandy! Testade på förra veckan och igår var det andra tillfället! Han älskar det! Nu måste vi införskaffa snabba skyddsglasögon till nästa vecka – kan tycka det här med att köp på sig all världens utrustning första veckan är lite att gå bananas men just skyddsglasögon känns himla klokt att lägga några slantar på! Blir en sväng till Stadium i veckan.

Grattis på födelsedagen Mormor

Idag skulle du fyllt 97. Men fy vad du skulle surat över vädret – ösregn!

Hoppas du har sol och värme där du är. ❤️

Det var halvt om halvt med livet som insats vi tog oss till minneslunden – jösses vilket väder! Det fullkomligt vräker ner! Tur att ljuslyktan har lock. Hoppas den lyser sina utlovade 55 timmar.

Trots vädret blev det en mysig liten utflykt. Harry har inte så många minnen av min mormor men Viktor kommer ihåg den tokiga tanten som löste korsord och lekte med bilar på landet. ❤️

Ett paraply fick sätta livet till innan vi kom tillbaka till bilen. Alltid lite extra kul när det är Fredrik det knölar till sig för!

Nu drar vi mot värmen i MOS. Viktor ska klippa sig och sen ska vi dricka larvigt dyra och stora kaffe och annat gott!

Vårt nionde år tillsammans…

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Så har den äntligen kommit! Den senaste årsboken om vår familj. Det är den nionde i ordningen och högen växer. Det är så himla roligt att ha dessa böcker – både vi och barnen tittar i dom titt som tätt. Man glömmer så mycket man har gjort – allt från resor till småsaker som pyssel och bak här hemma. Fix på tomten och födelsedagar. Allt får plats i dessa böcker.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Bilden ovan är en av mina favvosar från årets bok. Tagen i kvällsljus sista kvällen på sommarlovet när smågrisarna var brunbrända och fina.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jag blandar stort och smått – snygga redigerade kamrabilder ihop med snabba ögonblick fångade av mobilerna. Det viktiga är inte kvalitén på bilden alla gånger – det är minnena och stunderna jag är ute efter.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

En annan favorit – två olika stopp på vägarna innan vi spontant sålde husvagnen och drog på charter. Det är just sånt här jag vill att vi ska komma ihåg och prata om om 5 år. Alla småsaker vi gör som är vårt liv. Det är en av mina viktigaste hörnstenar i livet, och som även finns i headerna på bloggen sen nästan 10 år tillbaka..

1107

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Hela högen med minnen från snart 10 års liv tillsammans. På riktigt är det nog de här böckerna jag tar med mig först om huset börjar brinna. Dessa och vår bröllopsbok. Och kanske min dator där underlagen för dessa böcker finns – ca 8000 bilder per år. 

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

När man har barn som skuttar till skolan

Idag var hela familjen pirriga när vi vaknade. Första skoldagen i nya skolor för båda killarna. Vi åt långfrukost i lugn och ro och satt och pratade hela familjen om förväntningar och pirr samt lite förmaningar från lika pirriga föräldrar såklart. Viktor började inte förrän 9 så han fick klara sig till skolan själv – att ha med sig morsan till första dagen i högstadiet blev vänligt men väldigt bestämt nedröstat. Jag och Fredrik åkte därför i karavan med Harry till skolan för att lämna av den här lilla ”nollan” hos Förskoleklass GUL. Så himla cool kille. Han knatade rätt in på skolgården, sa hej till alla fröknar och så bara ”ni kan åka”.

När vi gick mot bilarna vände vi oss om och kollade flera gånger  men det var ingen som stod och tittade efter oss – han hade redan smitit iväg med kompisar till skogen. Ett par timmar senare sitter jag på jobbet och telefonen ringer. På ungefär 27 sekunder hinner Viktor tala om att allt gått bra och att han och massa killar i klassen ”tar bussen till donken och käkar lunch”. Alltså va? Mitt spontana ”Nej” och ”det får du absolut inte” fastnar i halsen och jag inser att han såklart måste få åka med polarna första dagen och luncha på Mc Donalds. Mammahjärtat få snörpa ihop sig bäst det vill där på kontoret. Han är stor nu. Måste få flyga lite fritt och fixa och dona med sitt. Men Gud så skönt att jag i alla fall fick åka till förskoleklassen och hämta Harry. I alla fall någon som mamman fortfarande får ha lite koll på ett par år till.

Nu ikväll när vi återigen suttit och pratat igenom dagen ligger mammahjärtat och bara gottar sig i tjockt lager fluff. Mina killar har haft en magisk dag. Dom hade så mycket att berätta – vad dom gjort, vad dom ätit, vilka dom varit med, berättat om lärare och kompisar och bara bubblat ur sig om dagen.

Jag har två trygga killar som studsat till nya skolor idag. Det är med enorm tacksamhet jag sitter här ikväll och kollar på ovan bilder medan båda två ligger och sover. Båda två är så sjukt coola och modiga. Dom går dit med en vetskap om att både kompisar och dagen bara funkar. Tänker en extra gång på alla barn som HATAR första skoldagen. Alla dom barn som bävar för frågan ”vad har ni gjort i sommar” eller har en klump i magen över att återigen stå ensam på skolgården. Alla dom som inte fick frågan om att åka till donken och käka eller som inte har nån kompis att springa iväg med så man glömmer att mamma och pappa gått. Fy så det smärtar i mig för dessa barn. Vi pratar mycket om det hemma. Att man måste se dessa kompisar. Att man måste vara den som säger hej eller frågar om han eller hon vill vara med. Jag tror inte för en sekund att mina ungar är änglar och perfekta men jag vet att ingen av dom under några omständigheter skulle utesluta någon eller vara taskiga mot en kompis. Mina skruttar. Är så stolt över dom så jag spricker.