Livet

Den vård man får för 300 kr

I onsdags morse traskade jag in på Danderyds kvinnomottagning för att göra en dagkirurgi. Jag anmälde mig i receptionen och fick en nummerlapp. Ett nummer före. Nån minut senare kom jag fram och fick anmäla mig och betala 300 kr. Knatade vidare med en liten lapp med instruktioner om vart jag skulle. Fram till rulltrappan och sen hissen till våning 5. Dörren märkt med dagkirurgi och sen vänta i väntrummet. Satte mig ner. Kände mig aningen nervös ändå. Narkos och grejer är inte så himla kul… Ett par tjejer blev uppropade före mig men till slut blev det min tur. Träffade en sköterska som gick genom lite förberedelser – Hade jag fastat? Hade jag duschat med sån där äcklig tvål? (hon sa inte äcklig – det är min egen benämning), Vem är min närmaste anhörig? Inskriven och klar så fick jag mitt plastband runt handleden och ett sjukt snyggt kit med kläder att byta om till i ett litet omklädningsrum bredvid.

Man kan ju inte annat än känns sig utvald och speciell när man får en rock med storlek 120-150 kg. Härliga tider. Fick hur som sätta mig i en stor fåtölj vänta in min tur. Ska erkännas att jag faktiskt kände mig nervös. Min tur kom och det var dags att lägga sig i en säng. Fick en liten kopp med tabletter och reagerade lite på att det var så många men tänkte att det ju såklart är väl avvägt. Träffade 3 olika sköterskor som satte nålar och småpratade lite. Läkaren Paula kom ut och förklarade vad som skulle hända och frågade om jag kunde gå in på operation. Jajamen svarar jag och skuttar upp. Ångrar mig på halva vägen när jag inser hur groggy jag känner mig. Men det tänker jag inte visa minsann. Kommer in på operation där två andra läkare och 3 andra sköterskor redan är i full gång med prepp. Det är galet mycket folk och alla är så himla gulliga. Jag får hundra frågor om jag ligger bra, känner mig bra, är med på noterna, är huvudet bekvämt? Fast man ligger där halvnaken och uppkopplad med slangar och en mask över ansiktet känns allt bara ok. Dom är så sjukt proffsiga och gulliga. En av läkarna ber mig säga till när det känns som att jag druckit ett glas bubbel eller två för mycket. Känslan infaller fortare än jag trott och sen minns jag inte mer.

Vaknar. Men kan inte öppna ögonen. Hör att världen är där ute. Men kan inte röra mig. Jag har blivit sövd flera gånger och aldrig varit speciellt påverkad men det här går bara inte. Vad sjutton är det för fel. Svaret på gåtan heter morfin. Jag hade fått morfintabletter och det tål jag tydligen inge vidare. Sköterskorna låter mig ligga kvar och börjar pumpa i läkemedel mot illamåendet. Till slut efter några timmar kan jag i alla fall ta mig upp så pass att jag kan sitta upp. Lite. Somnar om hela tiden. Försöker få i mig nåt att äta men det går inte. Nån timma senare lyckas jag få på mig kläder. En sköterska passerar igen och ser att det inte går nåt vidare. Får en sista shot av något som till slut ger mig en liten liten ork att pallra mig därifrån. Med en sista klapp och uppmuntrande ord lyckas jag ta mig ut i labyrinterna. Går såklart fel och får iväg ett sms till Fredrik att jag kommer komma ut via huvudingången istället. Vakterna vid dörrarna stoppar mig faktiskt och frågar om jag verkligen är utskriven. Då vet man att man ser pigg ut. Somnar så snart jag sätter mig i bilen och mår fruktansvärt illa när vi kommer hem. Lyckas ta mig till sängen och somnar om. Vaknar några timmar senare och är faktiskt människa igen. Får i mig lite mat och börjar känna mig aningen bättre. Har sen tillbringat nästan två dygn i soffan eller sängen. Trött trött trött och ont i såren men det går fint.

Idag är det fredag och jag känner mig ändå helt ok. Två klisterlappar på magen som visar spåren av titthålskirurgi. Det är allt. Gasen som användes för att blåsa upp mig har gått ut via axlarna – hemsk känsla – så nu kan jag andas normalt igen.
Bebisfabriken är stängd och jag hoppas det var sista gången jag var på besök på kvinnoklinikerna på Danderyd. Men vilka människor. Varenda en som jobbar där. Underbara precis allihop. Jag var alltså där från 7.30 på morgonen till 16 på eftermiddagen. Träffade, och blev SÅ fint omhändertagen, av nästan 10 personer under hela dagen. Genomgick en operation med avancerade pryttlar och mojänger, blev sövd, väckt, ihopsydd och omplåstrad. Fick ännu lite mer omvårdnad och kunde åka hem samma dag. För 300 kr. Känn på det igen. 300 kr. Det är fan en ära att få betala skatt när man får den helt makalösa vården för ynka 300 spänn.

Kommentera

%d bloggare gillar detta: