• Livet,  Maten

    Det här med LCHF och att leva livet – gärna samtidigt!

    Det är nu 4 månader ganska exakt har vi hållit igen på kolhydrater och socker. Det har på ett sätt blivit ett nytt normalläge och jag får en hel del frågor om hur ”extrema vi är?” eller om vi ”aldrig äter normalt” och framför allt frågan om vi ”aldrig fuskar”. Svaret på detta är att vi inte är extrema alls. Ovan är mat från sista veckorna – ser inte så tokigt ut va?! Verkligen inte!

    Man måste leva också och vi ÄLSKAR ju mat. Vägrar sätta mitt liv på hold för att banta. Vägrar säga nej till roliga saker och middagar med vänner. Jag har slitit hårt för att ta mig dit jag är i livet så nu ska det fasen njutas!
    Så vi håller det hyggligt strikt hemma och i vardagen men lyxar när tillfälle ges. Går jag ut och käkar väljer jag nåt bra om det går men finns det inget som lockar äter jag det jag vill helt utan dåligt samvete. På Kanarieöarna tex hoppade jag fika, godis och att vräka i mig bröd men tvekade inte för en sekund att ta en god pasta eller njuta av Sangria. Jag äter ju LCHF för att hålla mitt extrema sötsug (hej sockerberoende) i schack och såklart gå ner i vikt. Ärligt talat hade jag aldrig brytt mig om detta om jag höll den vikt jag ville och hade den fysik jag ville ha. Men – nu är man en tjockis efter alla år av för mycket gott och skit så nu är det bara att göra jobbet.

    Jag har som mål att fylla 40 i bästa skick. Jag kommer inte ha kommit heeeeelt mål till dess. Tyvärr. Men som alltid kom livet mellan. Jag har fått göra så mycket roligt på vägen att jag tycker att det varit värt det. Kommer inte nått min målvikt till min födelsedag men har reviderat målet till att komma i mål när jag är 40. Det ger mig hela året så då finns gott om tid. Har gått ner 10 kg och har (tror jag) 10 kg kvar. Det är mycket. Alltså jättemycket! Såklart ville jag helst tappa allt på en gång men vet ju också att det är så himla mycket bättre att det får ta den tid det tar. Då hinner kroppen (och hjärnan) med. Det slår mig fortfarande i matbutiken att jag går till godishyllorna av gammal vana – fast jag numera inte ens är sugen. Märkligt hur hjärnan försöker lura mig?! Men jag vinner numera och det är så jäkla gött!

    Träningen har varit ett minst lika stort mål för mig. Jag älskar ju att träna men lever man som jag gjorde förut finns helt enkelt inte orken. Tung, med för mycket mat i magen, för lite sömn och utan ork blir ingen träning gjord. Numera har jag nått en ny vardag där jag gymmar 3-4 gånger i veckan och går en ”fettpromenad” varje dag. Älskar det. Såklart är det inte skitkul vaaaarje dag men SÅ värt det.

    Det är inte ens en månad kvar till min födelsedag. Den där jäkla dagen D som jag inte riktigt vill ska komma. Men jag har lovat mig själv, hade en lång diskussion med mig själv igår på fettpromenaden, att NJUTA av den dagen. 22 dagar kvar…

  • Livet

    Måndagsdepp

    Vad hände med Januari?
    Jag hade såååååna planer för januari och 2020
    Vad hände sen?

    Måndagspeppen har uteblivit än så länge idag….

    Hur kan det komma sig att man är så jäkla pepp på nytt år och framför allt månaden januari men sen när man närmar sig slutet på denna skitmånad finns bara en enda känsla kvar. Jag hann inte!? Trots att jag verkligen, på många sätt, maxade januari så sitter jag här med känslan av att jag blivit snuvad på 31 dagar. Jag hann knappt blinka så var denna månad slut. Det värsta är ju att jag har nedräkning till den här fördömda 40-årsdagen som jag INTE längtar till. Skiter i hur alla säger att ”det börjar vid 40” och ”40 är det nya 30” och allt sån käckt.

    Jag. Vill. Inte.

    Alltså inte alls. Vi rymmer ju med familjen till solen (magiskt såklart och jag längtar ihjäl mig till resan) för att liksom undvika den här dagen så mycket det går. Önskar jag kände mig sådär käckt pepp men nej. Fy satan. Känner mig bara gammal och jävlig. Även här hade jag ju en plan. En plan som skulle ta mig till mitt allra bästa jag till min 40-årsdag. Det är en jävligt bumpy ride so far och även om jag kommit en bra bit på väg så är jag lååååångt ifrån klar. Så – det blir till att går över till andra sidan som en kanske inte totalt risig kärring men fan inte på topp heller. Resan dit är påbörjad och jag SKA bli klar men har fått revidera målet till att inte vara där INNAN 40 utan istället att nå dit under året jag fyllde 40.

    Å ena sidan är jag SÅ sur och arg över missade mål och inte klarade utmaningar. Men å andra sidan har jag så många hundra timmars terapitimmar bakom mig så jag nästan kan höra min psykolog skulle ha sagt att jag måste ”vara stolt över det jag gör” och ”se vad jag åstadkommit hellre än det jag inte hunnit åstadkomma”. Men det är ju så SVÅRT. Det är ju min diagnos här i livet – övertro på min tid och vad jag kan hinna med. Så störigt. Så denna sista vecka i januari har jag lovat mig själv att inte ha några måsten utan istället ta lite tid att reflektera IGEN över hur jag ska försöka sätta rimliga mål och inte vara så jäkla överambitiös med vad jag tror jag ska hinna.

    Wish me luck!

    Har jag tur landar jag lite denna måndag så jag kan få till en pepp måndagslista ikväll. För jäklar vad jag känner att jag behöver foka om lite nu!

  • Livet

    Glassat i solen

    Den här bilden får ändå sammanfatta veckan på Kanarieholmen. Jädrar vad vi har göttat oss. Stassat i snygga kläder, druckit bubblor och bara njutit. Hade jag inte längtat ihjäl mig efter alla mina killar här hemma hade jag utan problem kunnat stanna kvar där i solen och värmen. Men – nu är det hem till vardagen och faktiskt kicka igång 2020 på riktigt. Har trots allt inte riktigt samlat ihop mig gällande nya året. Behöver ta helgen känner jag och ge mig ut på en lång löptur och fundera lite. Samla ihop en hel del nytt och skrapa fram lite lik i garderoben som måste bort. Vad jag ska foka på, vad jag ska ta bort för att inte stressa ihjäl mig. Vad jag vill göra och vad jag verkligen vill skita i. Älskar nya år men har nog aldrig velat och tvekat som jag gör i år. Kanske är det den kommande födelsedagen som stökar till det.

    Tills jag kommer fram till mer får bloggen fyllas av ett bildregn från denna alldeles underbara resa. Ida alltså. Vilken klippa. Den donnan är jag evigt tacksam att jag fått som kollega och numera väldigt nära och så kär vän.

  • Livet

    När livet återvänder efter mörkret

    Idag återvänder livet känner jag. Sol. Hav. Frukost ute. Alltså helt underbart!

    Hotellet är larvigt stort. Vi bor inte ens i det här jättehuset utan i byggnaden kortet är taget från. Tog kortet igår kväll och måste ju säga att jag ÄLSKAR den här kameran. Att lägga alla dessa pengar på en mobil för kameran är hemskt men jäklar va gött det är att kunna ta vettiga kort med mobilen!

    Sååå härligt att få slänga på sin favorithatten i januari. Kan ju inte bli bättre!

    Och All Inclusive – you got to love it! Bubbel i plastglas – världsklass!

  • Livet

    Gott nytt bloggar och far mot Spanien

    Världens senaste nyårshälsning! Har medvetet låtit bloggen vila längre än någonsin och seriöst tänkt över om jag ska ha den kvar. Älskar att skriva. Men om vad? Och när? Tid är inget jag har överdrivet med kan jag säga. Men – nu har det gått drygt två veckor, eller nästan 3 kanske, och jag har nästan bestämt mig. Jag saknar den. Saknar att ha mitt eget lilla hål för tankar, idéer och mat o bak. Så jo. Den här bloggen får bli kvar. Men lite ändringar kommer – mindre om det alldagliga och mer sånt som jag verkligen vill ha kvar. Personlig men inte så privat. Typ så. Årsöversikten som jag alltid brukar göra kommer såklart – den vill jag ha kvar här.

    SÅ pepp på en vecka i sooooooolen!!

    Men först får ni hänga med till Spanien! Dags för jobbresa och just nu sitter jag i taxin mot Arlanda! En vecka på Grankan – jo jag tackar!

    Gloria Palace i San Augustin – värre ställe kan man konferera på! Woop woop!
%d bloggare gillar detta: