2009 vs 2019

God kväll!

Först och främst HEJJA SVERIGE! Spännande värre i handbollen och just nu ligger vi under med 2 bollar. Vi behöver tydligen vinna med 2 bollar för att gå vidare om jag fattat rätt. Får se hur det går!

Men om vi ska snacka lite om den här 10-årsutmaningen som alla kör just nu. #10yearchallenge har fullkomligt tagit över insta och fejjan. Kikade genom arkiven och inser att jo – lite har det väl hänt. Bilden till vänster nedan är alltså från 2009 i december och den till höger nu i december. Det skiljer MASSOR! Såklart på utsidan men insidan – oh my! Tänk om den vänstra jag hade vetat hur sjuk jag skulle bli. Hur mååååånga timmar hos psykolog jag skulle genomlida. Hur mycket ångest och tårar som skulle komma. Fy fan.

Men – jag till höger kan klappa mig på axeln och se tillbaka på hur jag tog mig genom allt. Att om jag sammanfattar allt som hänt de senaste 10 åren så är det varken tårarna, psykologerna eller klumpen i magen som har övertaget. Det är ALLT annat. Allt fint, bra, coolt, häftigt och jävligt grymt som hänt. Allt jag fixade. Allt jag lärde mig. 10 år senare och så mycket mer jag. Inifrån och ut.

Hittade denna bild också – från hösten 2009. Då var det bara jag och Viktor på våra knäppbilder. Nu – 10 år senare är den lilla räkan en snygg tonåring och Harpan börjar även han bli stor. Mina stoltheter i livet. Är ingenting utan er två!

Såklart räknas allt som händer i livet men dom här 10 åren har till allra största del handlat om min personliga utveckling, vår familjs resa och såklart killarna. När jag började det här inlägget var min tanke att skriva om just bilderna på mig med 10 års mellanrum. Hur jag såg ut. Vad jag hade på mig. Sånt. Men som så många gånger förr har den här bloggen och texterna som skrivs här gett mig anledning till reflektion. Att tänka ett par gånger till på vad jag faktiskt vill ha sagt. Vad som är viktigt. På riktigt. Och istället för att klanka ner på den slickade snedluggen och det fula halsbandet (som jag älskade det då) insåg jag att det var helt oviktigt. Jag kommer ihåg hur jag mådde. Hur jag kände mig vilsen. Och hur jag på den andra bilden är precis där jag ska vara. Ofixad i håret och myskläder. Men så mycket till freds. Det är mitt mående, allt jag gjort och åstadkommit under åren och såklart – barnen – som blir det jag kommer ta med mig från #10yearchallenge.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s