När man köper bullar till kanelbullens dag…

Och är helt ok med det!

Jag blir lite förundrad (och förskräckt) när jag tänker tillbaka på mitt galna gamla jag. Galningen som ALDRIG skulle känt sig nöjd med att smita förbi ICA och köpa 3 kanelbullar på vägen hem för att det är kanelbullens dag. Nej då, mitt gamla jag hade stressat hem och dragit igång en vetedeg samtidigt som jag fixat tvätten och loggat in på jobbdatorn för att fixa rapporten som jag lovat få in idag. Jag hade sen suttit helt skakig och illamående och tittat på när Fredrik och Harry hade ätit bullar. Fy fasen. Blir helt förtvivlad när jag tänker tillbaka på hur det var.

Idag har jag lärt mig min läxa och försöker hela tiden påminna mig själv om hur jag mådde då. För att inte glömma och falla tillbaka liksom. Jag har ju en helt hemsk förmåga att fylla kalendern – jag vill ju så gärna säga ja till allt skoj. Men när raderna tar slut är det dags att dra i bromsen – det är liksom inte tänkt att man ska ”förlänga” sidorna i kalendern med post it-lappar 🙂

Så – ikväll satt jag med min köpebulle och fixade klart rapporten medan tvätten snällt får vänta. Den tar jag en annan dag. För precis när jag var klar kom Harry farande med två kompisar så då fixade jag fika och så till dom istället. Prioriterat i RÄTT ordning. Vardagslyxen går ALLTID först numera. Det roliga och det mysiga och det som betyder nåt först. Tvätten kommer inte springa iväg. Men som sagt – ibland glömmer jag bort mig och fyller på för mycket. Då gäller det att hitta sätta att bromsa. Mitt senaste knep är denna vägg i köket. Allas schema. Och regeln är att man inte får fylla mer än en sak per dag. För någon. Det är ju nämligen så att barn också är tidsoptimister och Viktor tex tror mellan varven att han mycket väl hinner gå på träningen, hänga med en kompis och göra läxorna på samma eftermiddag/kväll. Det går inte. Så numera får det inte vara mer på schemat än vad som får plats på raden. Nu är den precis tömd för ny vecka men vänta bara tills söndag – då är den fullproppad med alla spontansaker vi klämmer in överallt.

Man glömmer så himla lätt hur det är att vara sönderstressad och utmattad. Jag gick aldrig in helt och hållet i den där väggen men var på god väg. Jag var aldrig sjukskriven men det var på håret under flera månader. I dagsläget har jag vänner som är både i början, mitten och i slutet av en sån här resa. Jag tog hjälp av psykologer snabbt vilket jag tror räddade mig och det går inte en dag utan att jag tänker på fraser, tankesätt, verktyg och tips jag fick under de två åren. Livet numera är så sjukt härligt. Det är fasen så det är värt en köpt kanelbulle till!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s