Det här med att åka tåg

Idag ska jag jobba i stan. Vi har ett stort internt event som jag är med och roddar i. Således måste jag fysiskt befinna mig innanför Stockholms tullar före 9 denna morgon. Efter moget övervägande och en fullskalig riskanalys bestämde jag mig för att ta tåget. Detta är för er som hängt med här ett tag förenat med all världens bekymmer. Jag missar tåg, åker åt fel håll, missar rätt station, kommer för sent eller för tidigt och får garanterat böter på pendlingsparkeringen av rimliga och orimliga anledningar. Och få mig inte ens att börja prata om detta svarta hål som ska föreställa SLs möjligheter (läs omöjligheter) till att lyckas köpa en biljett. Panik! Vidare har vi de här yttre omständigheterna som ingen kan göra nåt åt (men som SL måste ha specialavtal på) – nämligen vädret! Det finns fan inte en gång som jag stått på den jäkla perrongen utan minst stormvarning klass 1, monsunregn eller ishalka. HUR kan det alltid vara dåligt väder på perronger? 

På det stora hela kan vi sammanfatta det hela med att det här med kommunaltrafik går sådär för mig! 

Hur det går idag då? Jo, jag vågar knappt skriva det men det går… bra! Hörde ni? BRA! 

Vi kom upp i tid. Fredrik och Harry skjutsade mig till Rotebro. Med lätt rädsla och darr på fingrarna öppnar jag denna djävulsapp som ska föreställa SLs ”smidigaste” betalsätt och får en CHOCK! Den öppnar sig och mitt på skärmen står det ”köp biljett”. Jag klickar och vips så har en biljett giltig i 75 minuter. Med ETT klick! Inget ”välj zoner”. Inget ”Jag vill åka nu, sen och tillbaka helgfria söndagar”. Inget felmeddelande som säger att appen ligger nere på livstid så du får gå RUNT perrongen till andra sidan där det finns bemannad lucka. Ett klick. En biljett. Love Love Love it! 

Med nyvunnen styrka traskar jag förbi spärrarna utan problem för att komma ut på en SOLIG perrong. Jodå, det blåser lite och håret står väl lite på ända men inte någon katastrof! 


Efter 3 (!!!!!) minuter – ett nytt rekord för oss som bor på landet i pendeltågens absoluta utkant – kommer ett tåg. Som faktiskt åker åt rätt håll. Jag kliver på – fortfarande i solsken och utan att bli puttad, suckad åt eller nedsprungen – och får en plats. En alldeles egen sittplats. Halleluja moment! 

Så. Nu sitter jag här. Med trevliga medresenärer som varken hostar, snyter sig, luktar illa eller skriker i mobilen. Inga crazy skolkids som härjar och inga hetsiga stressmonster som är försenade till jobbet. Det lyssnas på musik på vettig volym, det läses Metro, småpratas lite mellan några som har förmånen att ha sällskap på detta fenomen till transportmedel. Och mitt i sitter jag. Lugnt och fint med min blogg på telefonen och känner mig rätt tillfreds. Vet att jag bara ska till centralen och sen ta en promenad. Ingen panik för att hitta rätt tunnelbana eller hitta rätt adresser. Inga nya biljetter, zoner eller spärrar. Jag ska bara kliva av så är det klart. Den här resan kan gå vägen. Ett leende sprider sig inombords. Härligt! 

Sen kommer jag på. Det kommer en hemresa i eftermiddag också. Det finns all tid i världen för att kommunalåkandet även idag kan sluta i katastrof! Wish me luck! 

//En enbiten bilåkares reflektioner direkt från Stockholms lokaltrafik

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s