Huvudvärk och psykologdag

Igår startade jag dagen med att köra en halvmil PW/jogg före frukost. King of the world liksom. Idag – not so much.

minion2

Skulle ha en bild och sökte på huvudvärk. Detta är så mycket bättre.
Några väl valda ord från Minionerna…

Vaknade med min, numera alltför ofta återkommande, huvudvärk. Det är spänningshuvudvärk. Sån där härligt ilande känsla ner i nacken som liksom gör att allt från ljud till ljus vidrigt. Det bästa är att det enda som på riktigt hjälper är att röra på sig. Mycket. Och det enda man absolut inte pallar är – tadaaa – att röra på sig. Lösningen blir att jag masar mig upp, värmer en sån där värmekudde, kladdar på voltarenkräm och sen vankar som ett lik fram och tillbaka hemma. Böjer lite här, sträcker lite där. Helt värdelöst. Det brukar inte släppa förrän efter lunch nångång så det är bara att härda ut.

Sjukt opeppande inlägg idag. Men vad gör man. Ibland spelar det ingen roll hur pepp man vill vara när kroppen ger en något annat. Jag försöker att alltid vara glad och positiv. Alltid se det roliga i saker och försöööker att leva i nuet och allt det där. Men fy vad svårt det är ibland. Eller ja, rätt ofta om vi ska vara ärliga. Jag är en ältare som har svårt att släppa saker. Jag är dessutom en extrem känslomänniska som har känslorna utanpå kroppen. Funkar sådär när man har som intuition att lura alla om att man är skitpositiv och tycker att livet leker alla dagar i veckan.

minion

För att få lite hjälp att sortera har jag faktiskt tagit hjälp av en psykolog – det är inget som jag skrivit om här tror jag. Via vår sjukförsäkring på jobbet har jag fått komma till Sophiahemmet och en psykolog där. Jag kan ju inte låta bli att tycka att det är hyggligt pinsamt att säga det högt. Men jag tror helt och fullt (egentligen) att alla skulle må bra av att rota runt lite på insidan någon gång då och då.

Även om jag tycker det är skitjobbigt att gå dit, och allt som oftast är sur när jag går därifrån (hon ställer sjukt utmanande frågor så jag snackar ju mot mig själv och får alla mina idéer kullkastade mest hela tiden) blir det på något märkligt sätt liiiite mer ordning och reda vartefter. Saker får perspektiv och någonstans långt där inne släpper jag saker jag inte kan göra mer åt eller ändrar mitt synsätt som jag förut trott jag ALDRIG skulle kunna ändra.

Det finns såklart (tyvärr) lite värre spöken i garderoben än bara vardagsstress som är de primära skälen till psykologhjälp men dom får vara kvar i garderoben och kommer inte komma fram här i bloggen…

minion 3

Det är sjukt jobbigt att gå i terapi. Usch – tycker egentligen inte om det ordet, jag börjar om. Det är sjukt jobbigt att gå till någon och jobba med sig själv. Det låter bättre! Det är jobbigt. Det är påfrestande att bli ifrågasatt, utmanad och granskad in i det mest privata. Men det är också sjukt skönt. Det är extremt förlösande på nåt vis att säga dom där sakerna man inte sagt till en enda människa förut. Och dessutom få någon form av respons. Hon är ju proffsig så hon lägger aldrig värderingar eller säger om det är rätt eller fel men det behövs liksom inte. Tanken är ju ändå att det är jag som ska komma på MITT svar.

Ungefär vid lunch är det drabbning idag – haha vi får väl se om det blir nattsvart depp ikväll eller om jag får energi till en ny halvmil. väl

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s