Det här med att få tiden att räcka till

Många frågar mig hur jag får tiden att räcka till alla mina bakprojekt, tårtor, hemmafix och annat pill. Och jag brukar alltid skratta och svara att jag inte gör mer än andra. Men så ibland slår det mig att jag nog kanske gör det. Jag kanske uppfattas som en sån där ”jobbig jävel” som lägger ut bilder, texter och inlägg om mysiga hemmakvällar, nybakade bullar, skinande rena barn och solnedgångar. Så ikväll har jag kikat lite bakåt i arkivet och visst är det så – det mesta på min blogg och mitt flöde på Instagram är piffigt, fluffigt och rosaskimrande. Men det är ju inte hela verkligheten. Såklart. Och jag gör ju såklart inte mer än andra. Jag gör bara annat, sånt som känns som tvång och jobbigt för dig kan vara avkoppling och mys för mig.

Blandade bilder från min Instagram 

Jag gör massor med saker, hela tiden. Har väldigt svårt att inte göra allt lite för ingående eller perfekt. Hösten 2012 gick det för långt och jag blev sjuk. Stressrelaterad ångest. Mådde illa jämt. Grät för ingenting. Orkade inget och kände mig som världens sämsta mamma och flickvän. Under hösten blev det värre och värre. Jag mådde skit men jobbade på och körde på som vanligt så gott det gick. Men allt kretsade kring mitt illamående. Jag trodde på riktigt att jag var magsjuk VARJE dag. VARJE dag väntade jag bara på att kräkas. Och ju längre tiden gick desto mer panik fick jag. För att få kontroll (förstod jag senare) började jag med massa ”knep”. I jakten på allt som kunde göra mig magsjuk tvättade jag händerna, spritade händerna, tvättade och spritade barnen, skalade ALLT innan jag åt, åt inte under några omständigheter på buffé och så vidare. Det blev i princip ett tvångsbeteende.

Gränsen nåddes när jag inte längre fixade att hämta Harry på dagis. Jag kunde inte ens gå in i rädsla för alla baciller. Den där skylten på väggen i hallen som informerar om utflykter, hämtningstider och, framför allt, vilka sjukdomar som gick och hur många som var sjuka, gav mig fullständig panik. När jag en dag inte ens kunde förmå mig att pussa Harry hej på dagis bokade jag en läkartid.

IMG_0896

Över två år och tre hela behandlingar senare hos två samtalsterapeuter och en psykolog anser jag mig vara frisk. Jag har lärt mig sortera, prioritera och framför allt njuta av det jag har. Jag har lärt mig hur jag ska samla energi och ladda om och jag har framför allt lärt mig känna igen signalerna när det gått för långt eller för fort.

Idag skiter jag fullständigt i dammråttor i hörnen när vi har gäster – inget i världen skulle få mig att panikstäda 5 minuter innan alla kommer. Idag tillbringar jag inte 4 dagar innan en middag med att baka, fixa, duka och laga mat – numera kan jag lika gärna bjuda på hämtpizza utan att det stör mig det minsta. Idag går jag en promenad eller läser en bok med Harry före att stressa över småsaker. Idag sätter jag mig med Viktor och lyssnar på musik istället för att baka brödet till middagen som är på lördag. Men KÄNNER jag för att fixa och dona en vecka och tycker det är kul – då kör jag fullt ut!

Och det är här själva poängen med mitt inlägg kommer – man måste prioritera och göra det som är bra och roligt för MIG. Jag jobbar heltid med familj, två barn och hund. Jag hämtar på dagis och har en chef som helst vill att jag jobbar 12-timmarsdagar för att hon gör det. Men jag har lärt mig. Jag gör det som är bra för mig och jag har lärt mig att säga NEJ. Och alla dessa saker jag får kommentarer om att jag gör – det är ju det jag gör för att jag mår bra av det och tycker det är roligt. Behöver jag rensa hjärnan bakar jag macarons. Känner jag mig pigg och kreativ möblerar jag om eller målar om något. För att det är bland det roligaste jag vet bakar jag tårtor till alla som ber mig. Vila för mig är att göra saker. Roliga saker.

En del av tårtorna som skapats i Annes Tårteria

Sammanfattningsvis då – min blogg och min Instagram är till för det roliga, mysiga, fina och piffiga jag och familjen gör. Jag vill att det ska vara precis sådär rosafluffigt som det blir om man inte låtsas om smutstvätt, skit hörnen, skrikiga barn och diskhögar. Vi har allt det där i drivor. Som grädde på moset faller jag med jämna mellanrum in i gamla spår och stressar upp mig för ingenting vilket gör mig till en bitch som förstör för hela familjen. Men det är då man fokuserar på allt det här – allt det fina. Jag tar tvätten ”imorgon” och torkar av Harry med en våtservett. Hela vår familj gynnas sååå mycket mer  av att fika tillsammans med nybakade bullar än av att det är skinande rent i tvättstugan.

Nu ska jag äta en lussebulle och kolla morden i Sandhamn. För ikväll behöver jag bara göra ingenting. Och då gör jag precis det. Man lär så länge man lever.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s