Träningen

Avsockrar mig själv…

classify-sugar-drug-addict-illegal-calories

Det här med socker är ju ett himla meck. Jag är en sockertorsk. Av den allra värsta sorten. Punkt. Fick jag bestämma skulle jag leva på bakverk, godis, juice och möjligtvis lite mat där mellan någonstans. Kanske lite chips också för att få något salt. Och dip. Jag gillar dip också! Att jag inte rullar fram med en matchvikt på 200 kg är ett under. Jag gick ju ner 20 kg förra våren och nu jädrar ska de sista 10 bort. Den gången tränade jag bort allt. Åt bättre – absolut – men tog inte bort mitt älskade socker. Fredrik har dock ätit LCHF strikt under hösten och jag har fått ge mig, man mår inte bra av det där vita pulvret. (Märkligt att man tydligen aldrig mår bra av vitt pulver???) Han har blivit av med allt från laktosintolerans (hur nu det går till? Möjligt att det är gluten han inte tål istället?), sover bättre, har inte ont i leder, är pigg och har ingen huvudvärk. Massa bra saker har helt enkelt hänt för hans del medan jag suttit i min soffhörna med en påse godis och mått blä. Har dels gått upp en del av det jag gick ner (FAN) men även haft huvudvärk, ont i kroppen, känt mig sjuk, trött och hängig. Märkligt – tränar man och äter rätt mår man bra men sitter man i soffan och äter snask mår man skit. Ett jäkla sätt tycker jag!

ICanDoItIWillDoItKommer ni ihåg den här? Använde den mycket förra våren när jag hurtade. Hon är tillbaka. I vår kommer vi se MYCKET av den här rejäla rumpan ute och skumpa. Nu har jag själv ingen rumpa att skryta med men jag har annat som skumpar istället…

Så – jag ska alltså ta mig tillbaka till the dark side där alla är hurtiga och mår bra så där äckligt bra. Där broccoli är godis och joggingtur på lördagsmorgon är mysigt. Snuddade på gränsen till den här hemliga sekten i våras men hann precis slinka tillbaka till godishimlen när vi åkte på bröllopsresa i maj. Sommaren och hösten blev sedan en låååång väg tillbaka till ett konstant sockerintag och soffliggande. Har mått skit över att jag gav upp och misslyckades men har under julen läst på, känt efter och letat upp inspiration och jävlar-anamma igen. Jag gjorde det en gång. Då kan jag igen. Dom verkar ju ha så kul där i hurtig-världen så jag tänkte knacka på dörren igen och se till att få komma in den här gången!

6a00d834520ed269e2017d42e96a98970c-250wi

Steg 1 är att sluta med, Ja just det, socker. Började därför denna första arbetsvecka efter jul med att ”avsockra” mig. Eller om sanningen ska fram så håller jag väl på, är inne på dag 4 bara så jag ska inte ropa hej riktigt ännu.

Hur det går? HEMSKT! Riktigt hemskt är det men det går framåt.

I måndags kväll, vilket ju alltså var första dagen, åt jag enligt alla konstens regler och överlevde. Tjoho!

(Har valt att äta efter det som kallas liberal LCHF. Inget vitt socker och väldigt få kolhydrater men tillåter mig grönsaker, bär och någon frukt då och då. Jag hoppar dock helt över det här galna med att ha 50 gram smör i kaffet och sånt.)

På måndagskvällen började en hemsk huvudvärk smyga sig på. Dagen hade gått rätt ok ändå så jag tänkte att jag helt enkelt får gå och lägga mig och sova. Vaknar på tisdagen med samma, fast värre, huvudvärk.. Härliga tider! Tisdagen är lite suddig och jag bälgar i mig vatten i hopp om att det sprakande kärnvapenexplosionen i mitt huvud ska ge med sig. På kvällen kastar jag in handduken och tar värktabletter. Som inte hjälper ett dugg. När jag hittade mig själv (hur kom jag dit??) i skafferiet flåsandes över allt från ungarnas frukostflingor och russin till knäckebröd och veteskorpor får jag till slut ge med mig för Fredriks eviga tjat om att salt kan hjälpa (det är tydligen ett LCHF-knep mot bla huvudvärk). Häller en halv tesked salt i en skvätt vatten och sveper i mig. FY F-N! Men se på tusan… någon halvtimma senare börjar det släppa. En varm dusch och hopp i säng.

Onsdag morgon vaknar jag, vågar knappt känna efter, men då har det vänt – INGEN huvudvärk!!! Jobbar hemma hela dagen och mår faktiskt riktigt bra. Kommer till och med iväg och tränar!! Visserligen bara ett baspass men ändå. Känns STORT efter månader av sjukdom och julfrosseri.

Idag, torsdag, är det då dag 4 och jag börjar sakta känna mig som en människa igen. Har mat med mig till jobbet helt enligt schema och hoppas på att orken jag faktiskt känner nu ska hålla i sig hela dagen. Planen och målet för dagen är att komma iväg på ett danspass ikväll. Jag vill så gärna men inser att som den knarkaren jag är kan man inte sätta för höga mål såhär i början. Jävla skitsocker! Fattar inte att det är sååååå svårt att sluta. Och att man mår såååå dåligt av det. (och att det är såååå gott – men schhh det säger vi inte högt)

s_2075

Har börjat avsockra barnen också. Nu är det slut på gott-mitt-i-veckan, saft och annat. Barnen äter ju inte på långa vägar så mycket socker som jag (eftersom vi knarkare gärna smyger med våra laster på kvällen när barnen sover) men eftersom vi nu lagar mat utan socker och kolisar blir det ju per automatik att dom äter mindre också. De får dock potatis och pasta och så när vi äter förstås, tror inte LCHF är något för växande småfolk. Lite av allt är min melodi där. Nu i vår kommer den här familjen alltså jobba efter bra hemlagad mat av bra råvaror. Köper så mycket jag kan EKO redan men ska försöka att dra åt ännu lite mer och laga ännu mer helt från grunden själv. Många säger ju att det är dyrt att äta efter LCHF och liknande men där måste jag säga emot. Halvfabrikat kostar skjortan och ser man till alla fördelar att laga maten själv från grunden (tänker på alla E-ämnen och skit tex) är det en STOR vinst – både för kropp, knopp och plånbok.

Haha – känns nästan lite jobbigt att publicera det här – nu måste jag ju lyckas med allt också. Men hejja mig! En dag i taget.

Anne Werner heter jag som driver den här lilla bloggen. Den handlar om mig och min familj. Den handlar om allt jag tycker om, tycker är fint, tycker om att göra och så lite om vad jag tycker rent generellt. Här samlas recept, bakning, lite pyssel, hus och hemmafix och såklart massor om min fina familj och vad vi gör för att vår vardag ska bli så mysig som möjligt. Vi gör vad vi kan för att vår vardag så mysig och härlig som det bara går. Vill du ha kontakt med mig? anne.werner2@gmail.com

Kommentera

%d bloggare gillar detta: