Livet

Jag har bytt sida!

Ni vet när man sitter vid fikat på jobbet eller i nåt annat sammanhang och någon (gärna en smal och snygg människa) säger nåt i stil med

–       Det är så enkelt att bli/vara smal. Jag bara äter mindre och rör mig.

Den här typen av uttalande får mig att vilja kräkas. DET ÄR FAN INTE ENKELT! Hade det varit så enkelt att träna, äta rätt och hålla sig i form hade ALLA gjort det. Sanningen är att det är skitsvårt. Det är svårt att komma igång. Det är svårt att hålla sig från sina laster. Det är svårt att hålla i träning. Det är helt enkelt bara svårt.

 

I förra veckan fikade vi på jobbet. Några andra tjejer håller också på att försöka ”starta ett nytt liv 2014” och vi satt och jämförde metoder, filosofier och sätt att göra detta på. Jag själv kör på med mitt, är inne på vecka 7 av ”det nya livet” och kan stoltsera med en viktminskning på nästan 10 kg än så länge. Jag sitter där och pratar med dom andra och inser plötsligt till min stora fasa att jag hör mig själv säga

–       Nej då, det är inte svårt. Jag har bara dragit ner på portionerna, slutat äta godis och börjat motioner. Det går hur bra som helst.

 

VAD HÄNDER???? När gick jag över till the dark side? När blev jag en sån där som hävdar att det här är enkelt?! Jag tog genast tillbaka mitt uttalande och gick sen hem till kammaren (läs löpbandet) för lite reflektion. Är det enkelt? Tycker jag verkligen det?

 

Nej, jag tänker vidhålla att det är svårt! Det är inte enkelt att lägga om livet, kosten och ge sig på en viktresa. Inte enkelt på något sätt. Jag själv har börjat ett nytt liv varje måndag i sisådär 8 år (sen första sonen kom). Jag har kommit ingenstans, ibland lite längre och någon gång rätt långt – men aldrig hela vägen.

 

Varför? Jo, för jag har bantat, gått på någon diet eller satt upp ett jättehårt mål typ, till sommaren ska jag gå ner 20 kg. Det har inte gått. Inte en enda gång har jag klarat det hela vägen. Jag har suttit i soffan och haft ångest (givetvis ihop med en godispåse) i så många år. Jag har tyckt synd om mig själv. Tyckt att det är orättvist att jag blev en ”tjockis”. Försökt intala mig själv att jag ”trivs som jag är”. Ja ni fattar. Men i själva verket har jag bara lyckats med det precis motsatta. Jag har tryckt ner mig själv. Gjort mig själv ledsen och så fruktansvärt besviken. Gång på gång. Jag har låtit mitt liv kretsa runt att äta. Ätit för att fira, trösta, njuta och bara för att ha något att göra.

 

Till slut fick det vara nog. Det enda rätta (för mig i alla fall) blev att lägga om just hela livet. Det är vad jag gjort nu. Jag började skissa på hur och på vilket sätt redan i december men satte 1 januari som start för att verkligen hinna förbered mig både mentalt och fysiskt. Jag visste att jag ville gå ner i vikt men sen tänkte jag i större perspektiv och insåg att det är mer än vågen jag vantrivts med. Det är min huvudvärk, slöhet, trötthet, soffsittande, godisätande, skräpmaten, orkeslösheten och så vidare. Mitt mål var (och är fortfarande) att bli den glada, pigga och levnadsglada tjej och mamma jag vet att jag är där under någonstans alla kilon och förslappning.

 

Jag bantar inte. Jag dietar inte. Jag tvingar mig inte till ett gym X antal gånger i veckan. Däremot ser jag till att hålla koll på hur mycket jag får i mig. Hushållsvågen används flitigt för att hålla koll på portionerna. (Jag åt ungefär 30-50 % mer än nödvändigt vid VARJE portion tidigare). Jag går/joggar på mitt löpband och gör lite styrkeövningar när jag känner för det. Det är en träning som passar mig och som jag gillar. Ingen stress och press att åka till ett gym, jag tränar hemma när det passar och när jag känner att jag har tid. Vill jag fika med en kompis gör jag det men tar den lilla bullen istället för den stora. Det tog flera veckor innan det här blev ett beteende som kändes naturligt. Jag har fått kämpa mot sötsug och visst har jag tvingat mig ut på bandet vissa dagar. Att säga nåt annat är ren lögn. Men med hårt arbete och beslutsamhet har jag kommit SÅ långt. Nu ÄNTLIGEN har jag vänt skutan. Och nu skulle jag vilja påstå att det är enklare. Inte enkelt. Men enklare…

 

Jag sprang på bandet igår precis som jag gör nästan varje dag numera. Jag har ÄNTLIGEN kommit så långt att det inte är en plåga utan snudd på en njutning. Japp, jag njuter. Jag har hittat tillfället på dygnet som blir min tid. Jag får lyssna på mina favoritlåtar hur högt jag vill. Jag hinner tänka. Jag hinner reflektera. För varje mil jag har sprungit och stirrat in i garageväggen har jag blivit lite gladare, lite lättare i sinnet och faktiskt lite lyckligare. Det är sant. I spegeln blir jag smalare och det var ju syftet från början men inombords händer det SÅ mycket mer! Jag vågar mig på att säga att min inställning till livet har blivit lättare och gladare. Jag kan inte förklara på vilket sätt riktigt men det känns för första gången som om jag styr och ställer med mitt liv och inte tvärtom. Det är JAG som bestämmer och JAG väljer att träna och äta nyttigt istället för att såsa och flobba. För att JAG mår så galet mycket bättre av det. Jag tvingar mig inte att låta bli godis och stillasittande pös i soffan det faller sig naturligt att göra annat nu. Jag vet att min huvudvärk kommer som ett brev på posten om jag sitter och glor in i TV:n ett par kvällar i sträck.

 

Så, sammanfattningsvis då. Nej, det är inte enkelt. Men när man har kommit en bit på väg är det fasen som ett väckelsemöte. Då, precis då, när du och din kropp väljer (utan att känna dig tvingad) att ta en halvmil på bandet istället för att öppna den där chokladkakan och slänga dig i soffan, då är det lätt. Så sjukt lätt. Och det ”gamla” livet känns bara tomt, onödigt och som bortkastad tid. Dom här jävla hurtbullarna som låter som att allt är så enkelt är alltså inga supermänniskor – dom har bara hittat det där ögonblicket när ”det nya livet” går över till att vara vardagen. Och det mina vänner – är något som faktiska alla kan göra!

 

 

 

 

 

0 kommentarer

  • Karin U

    Så bra skrivet Anne och du har så rätt!!
    Även om jag viktopererat mig, tappar även jag stilen och blir godisätande soffpotatis (men jag får i mig en väldigt liten mängd). Även jag måste göra samma livsstilsändring. Och det NU.

Kommentera

%d bloggare gillar detta: