Livet

Karln kan varken parkera eller bete sig

Jag var och tankade. På Statoil. Vid pumpen framför mig står en stor byggbil med massa byggprylar utplockade från flaket runt bilen och inte en människa syntes. Sak samma tänker jag och tar pumpen bakom. När jag sen håller på och fipplar med mitt kontokort märker jag hur det kommer en bil och ställer sig bakom mig. Typiskt. Då måste jag ju skynda mig och jag som knappt vet på vilken sida jag har tanklocket. Men det går hur smidigt som helst och jag är klar i ett nafs. MEN! När jag vänder mig om mot den här fläskiga mercan inser jag – ingen sitter i bilen. Men så bra! Jag är inparkerad och idioten har gått och handlat. Där står jag. Som ett fån. Efter en liten stund (det gick hyfsat fort men det är inte det som är poängen) kommer en karl i sin bästa 50-årskris med en kaffe och en chokladbit i högsta hugg. Inser nästa intressanta sak – karln ska inte ens tanka. Han bara kallt tyckte att det var en strålande plats att parkera på. Anne är inte känd för att vara en lugn person. Inte på något sätt. Däremot brukar jag vara lite småmesig med att gaffla offentligt. Så icke vid detta tillfälle.

 

Jag – (i lite småskarp men inte otrevlig ton) Tyckte du att det där va en bra parkeringsplats?

 

Karln – (i helt jävla vansinnig ton. Tydligen hetare temprament än jag till och med) MAN ÅKER JU FÖR FAN FRAMÅT! Lär dig bete dig!

 

Jag – (sparade inte på krutet efter hans utspel) MEN DET ÄR JU EN ARBETSPLATS DÄR SOM DU KANSKE SER?

(Skulle kunna skriva en roman om vad jag tycker om att säga ”lär dig bete dig”. För det var ju jag som gjort fel. Absolut. Idiot!)

 

Karln – (Lite snopet men ändå med samma attityd) Åk över trottoarkanten då!?

 

Jag – (Fortsätter i psykopat-arg-ton när jag ändå kommit igång) SKULLE DU GÖRA DET MED DIN JÄVLA BIL?

 

Karln – (tyst)

 

Jag – (NJUUUUUTER av min första verbala seger men fortsätter) Du kanske hört talas om parkeringplats? Det är alltså den du ser EN METER ÅT HÖGER! Flytta dig och din jävla bil nu så jag kommer ut.

 

Karln muttrar nåt och gör det man inte FÅÅÅÅR göra. Fortsätter prata men vänder ryggen till mig…

 

Jag – (argaren än någonsin) VAD SA DU?

 

Karljäveln fortsätter muttra men flyttar på sig. Förbannade jävla svin. Och extra fan att inte Fredrik va med som kunde skrikit ner honom i skorna fullständigt. Jag lyckades riktigt bra men är ju nybörjare på det här. Jag lovar att han inte hade sagt ett skit om det var en man som kört min bil. Slutklämmen dock som jag ville komma till är att det kändes sååå bra att säga vad jag tyckte på en gång. I vanliga fall brukar jag inte säga nåt och så är jag arg över situationen halva dagen sen istället. Nu blåste allt över och jag satte mig riktigt nöjd i min bil och körde iväg. Jajamen. Man kan ju lite skit!

0 kommentarer

Kommentera

%d bloggare gillar detta: