Livet

Tvätt

Jag älskar kläder – Jag hatar tvätt.
Det är samma plagg med beroende på skicket kan jag bli alldeles glad eller fullständigt förtvivlad. Jag pallar ju inte att tvätta riktigt längre, magen tar emot och ryggen orkar inte, så Fredrik fick tvättjänsten igår. Han pallrade sig lydigt iväg fram och tillbaka till tvättstugan hela kvällen. Tyvärr befann sig ju påsarna med, visserligen ren tvätt, kvar i hallen när jag vi kom ner i morse (Märkligt att han inte kände sig manad att vika allt igår vid 23.30)Jag tänkte i mitt stilla sinne att jag kommer undan utan att vika allt så länge som påsarna är kvar här nere eftersom jag inte kan bära upp dom. Men nej, där tänkte min käre man till! Han bar snällt upp påsarna innan han gick till jobbet. Skit också! Ingenting att motivera med – jag får vika. Sagt och gjort, nu har jag vikt. Det tog evig tid. Jag hatar tvätt. 

Ni vet dom där strumporna som alltid försvinner. Det där plagget som bestämt sig för att gå sönder och glatt spridit ut 200 meter tråd som trasslat ihop precis allt annat. Det är ju för övrigt alltid favvoplagget som går sönder, varför? Det där lakanet som snurrat ihop sig till en boll i tumlaren (och gärna ätit upp nåt annat som ligger längst in i bollen och fortfarande är blött). Allt det här gör mig asförbannad. Hur många strumpor kan en familj på 3 behöva? Och varför måste man som vuxen välja att ha svarta så jag helt plötsligt får en knästrumpa en dag när jag tar en av Fredriks och han sliter och drar som en tok en annan dag när han får mina? Jag tror jag ska göra som Viktor och ha spindelmannen på 98% av mina strumpor i fortsättningen. Fast då hade jag ju fått sortera mellan hans och mina så det hjälper ju inte ett smack. Jag hatar tvätt.

Jag har mycket kläder. Viktor också. (Det är ju mamma som shoppar dom). Fredrik har mindre men tillräckligt för att vi ska kunna undvika tvätten lite för länge. Av nån anledning så är smutstvätt dubbelt så stor i volym än ren tvätt. Den är dessutom dubbelt så tung. Tvätt har även en förmåga att liksom nåt typ av virus sprida ut sig själv. Jag tycker jag lägger all min smutstvätt i tvättkorgen. Eller ja, i alla fall i närheten av den. (Den är ju oftast full). Fredrik hävdar att han gör detsamma. Viktor är det väl lite sisådär med men han brukar i alla fall få av sig majoriteten av kläderna i badrummet. Vem är det då som lägger alla strumpor i vardagsrummet? Alla tröjor i hallen? Och alla byxor, linnen och T-shirtar i våra sovrum? När tvättkorgen är full och man tänker att nu stoppar vi i en maskin, jag ska bara hämta det som ligger i dom andra rummen först inser man… En maskin!? Glöm det! När man hämtat det andra är det lätt 3-4 maskiner och den där enda man skulle lägga i från början skrattar åt en. Bara att ta på sig skorna och boka upp sig för en helkväll i tvättstugan istället. Jag hatar tvätt!

Jag tycker om plagg som hänger i garderoben. Nytvättade, fräscha och gärna strukna plagg. Hur ofta tror ni jag har såna? Typ aldrig. För nu idag när jag har vikt och lagt in 3 hela IKEA-kassar med tvätt kan jag meddela att stryka är det absolut sista jag tänker på. Jag vill bara bli av med skiten så fort som möjligt. Att då ägna ytterligare TIMMAR på att stryka är helt otänkbart. Jag hatar att stryka. Också.

Jag säger ofta till Fredrik att jag vill ha tillbaka vår städerska. Vi hade det förut men sen beslutade vi (läs. Fredrik, han är den ekonomiska av oss) att det var onödiga pengar. Jag vill fortfarande ha tillbaka henne men nåt jag ännu hellre skulle lägga pengar på är en tvätt-tant. Jag har inga problem med att damsuga om nån annan bara tar och sorterar dom där förbannade strumporna. Jag hatar tvätt!!!!

Undrar vad det kostar att ha en sån här springa runt här hemma??? 🙂

 

Kommentera

%d bloggare gillar detta: