Livet

Underbara färger

Jag o Fredrik hade inte riktigt samma åsikter under gårdagen. Det började redan vid frukost och fast hela dagen och kvällen gick somnade vi tyvärr utan att ha pratat klart.
Jag är hopplös! Så himla arg över grejer och så om jag får sova på saken ser jag det helt annorlunda dagen efter… Fredrik är lite mer lugn och sansad och hade självklart med sig underbara blommor till mig igår när han kom hem. Han vet precis vad jag älskar och buketten hade mina två favoriter – rosa rosor och liljor. Underbara! Tyvärr va ju fröken Werner mest bara sur igår så jag tror inte jag uppskattade dom (eller Fredrik) tillräckligt. Får ta igen det idag!  

Vi bråkar ytterst sällan här hemma och när vi väl gör det beror det oftast på mitt högst barnsliga sätt att sura på. Fredrik gör som vuxna människor bör göra – frågar vad det är som är fel. Svarar jag då? Nej, självklart inte. Jag surar vidare och låtsas som om det inte är något fast det enda jag egentligen vill är att han ska fråga. När han frågar igen (vilket han alltid gör eftersom han vet att det är det jag vill) gör jag samma sak igen. Låter bli att svara. Jag hatar att gå och lägga mig sur och osams men ändå låter jag det ALLTID gå så långt att vi hinner lägga oss. Han försöker få mig att säga nåt eller få ge mig en kram men nej nej, här ska man vara sur. Till slut somnar han ju och då blir jag ännu surare över att jag får ligga där och vara sur och ledsen själv. Snacka om att man är en nolla!

När jag vaknar inser jag ju direkt att jag inte alls är arg och att det var helt onödigt att bete sig som en barnunge dagen innan. Precis som idag. Jag vaknar och skäms över att jag dummar mig och vänder mig om mot Fredrik. Han är vaken och frågar direkt om jag fortfarande är arg. Stackarn… Självklart skäms jag ännu mer då. Över 30 år och behöver bli behandlad som jag behandlar Viktor. Det behövs lite uppryckning på den här fronten.
Ikväll måste jag (som alltid) be om ursäkt och förklara att jag inte kan förklara varför jag är en fjant.

Oj, vad långt det här blev. Men ibland behöver man få lite självinsikt! 

0 kommentarer

  • Camilla

    Ha ha ha….. f'låt att jag skrattar men det är samma lika hemma hos oss 🙂 Jag är surkuken medan Micke (för oväxlingsskull) beteer sig som en vuxen männniska ska göra. Men det han har lärt mig är att ge go natt pussen fastän det känns surt och att faktiskt säga det som kniper i magen fastän man bara vill göra monkey faces och ta fram alla fula fingrar man hittar :)Enjoy frissan! Själv så gjorde jag en ordentlig färg makeover och titulerar mig numera som brunnet. Lite ovanligt, kan inte bestämma mig om jag giller det fast ändå gör jag det…velapa som alltid :)Trevlig helg!Kram!

  • Jenny

    Haha, ja det där sur-beteendet känns ju bekant. Tyvärr! Det är nåt kvinnligt, det bara måste det vara. Men det är ju skönt att man kommer till insikt till slut även om det tar lite tid. Och så kanske det är så att man måste få sura en stund för att processa det hela? Kanske, kanske inte, vad vet jag. Kram!Kram Jenny

Kommentera

%d bloggare gillar detta: