Livet

Morgonen…

Deppar vidare. Verkligen!

Korta drag av morgonens aktiviteter:

Sjukgymnast i nästan 1 timme imorse. Foglossning och början på bäckenbottenuppluckring. Ingen träning, ingen simning, inga långa promenader. Fick ett bälte och rekommenderat att bada/flyta i deras varmbassäng. Fått tid om ett par veckor igen för att kolla och ev. få en tensapparat. Helt underbara sjukgymnast som verkligen lyssnade, frågade och klämde o kände!

Läkarbesök direkt efteråt. Läkaren på mödravården. Sa inte hej. Kollade på mig stående med kläder och konstaterade att jag inte hade något problem men bäcken. (kan inte ens gå rak i kroppen). Skrev in i min journal att jag inte har några problem. Frågade inte hur jag mådde, kände inte ens på varken mage eller rygg. Ifrågasatte mina sammandragningar som jag får så fort jag rör mig mer eller snabbare än snigeltakt. Då kände hon mig på magen och sa bara att livmodern va mjuk (JA! när jag ligger still på en brits ja.) Sa att jag oroade mig för att jag inte känt sparkar på flera dagar. Fick till svar att jag inte ens borde känna nåt så här tidigt. Det är säkert bara mina tarmar. Opponerade mig och fick efter lite tjat i alla fall höra hjärtljud. TACK OCH LOV! Det är nån kvar där inne i alla fall. Till slut säger människan att jag ju absolut inte kan vänta mig sjukskrivning (inte ens gå ner i tid) bara för att en sjukgymnast säger det. Hon anser mig helt frisk och det är bara att ”kämpa på”. I nästa andetag säger hon att jag kan kolla med min arbetsgivare om att gå ner i tid. Så jag är alltså för sjuk för att jobba heltid och bör OFFRA min heltidstjänst och min SGI och säga upp min heltidstjänst men jag är för frisk för att HON ska hjälpa mig med en sjukskrivning.

Tog mig ut från läkaren och precis till bilen innan tårarna började spruta. Nu sitter jag på jobbet och försöker hålla ihop. Har inte ens ord för hur jag mår just nu….

0 kommentarer

Kommentera

%d bloggare gillar detta: