Livet

Måndagen som försvann

God morgon!

Idag är det tisdag och jag är hemma. Varför? Jo, för att min måndag såg ut såhär…

Vaknade och skulle till jobbet. Trött, hängig och ont i kroppen (ja, jag vet, jag är ju gravid).
Gick på toa. Det sved duktigt och luktade inge vidare (ja, fortfarande gravid, jag vet)
Lite lagom med feber men tog en alvedon (orka va sjuk OCH gravid liksom)
Hade känt mig lite sådär hela helgen men som sagt, gravid och känslig. Gjorde som alltid, huvudet i sanden och hopp om bättring. Kom till jobbet men kände mig inge vidare. Tänkte att jag tar och ringer MVC för säkerhets skull. Hon trodde direkt på urinvägsinfektion och hänvisade mig till Närakuten på Löwet. MVC kan ju tyvärr inte fixa sånt själva då dom inte har läkare på plats alla dagar. Fick snabbt en tid på Löwet för sköterskan ansåg att det var lite bråttom. Ingen hit med urinvägsinfektion när man är gravid tydligen. Kommer dit, lämnar prover och blir visad till ett rum. 45 lååååånga minuter senare kommer nån skojare till läkare in. Han var indier eller liknande vilket inte hade spelat nån som helst roll om han inte betett sig som han gjorde. Nu känns han som ett skämt som bara förstärks av att indier generellt är lustiga. (fråga mig inte varför – kanske har the guru eller nåt i tankarna men dom är lustiga bara). Hur som helst. Han kommer in, säger knappt hej och säger (i princip är detta citat) ”proverna visar inte på urinvägsinfektion, vi gör en odling och ringer dig OM det är nåt. Ja just, det du är gravid också ja.. ” När jag ska svara och börja förklara att jag har ont GÅR MÄNNISKAN!! Han GÅR FAKTISKT BARA UT! Jag har aldrig blivit så dåligt behandlad av en läkare. Jag lackar, går ut och hugger första bästa sköterska. Den stackars människan får sig en omgång och ber tusen gånger om ursäkt och hänvisar mig till MVC. Men va fan! Det är ju dom som hänvisat mig till ER! Går sur, ledsen och lätt förtvivlad därifrån. Jag VET ju att nåt är knas. Ringer Fredrik (dumt jag vet, han blir ju såklart vansinnig) och sen till MVC igen. Hinner tillbaka till jobbet innan dom svarar och får då hänvisning att ringa Danderyds gynakut. (börjar kännas som om jag har klippkort dit) Får prata med en sköterska som ber mig komma in på stört. (Ledsen chefen, jag drar igen, blir inget jobb idag). Ett par timmar på danderyd är ju alltid skoj (inte) men till slut får jag träffa en underbar läkare som gör båda vanligt och vaginalt ultraljud samt gynundersökning (Så mysigt, precis vad man längtar efter en måndag.. hua) Hon ser direkt på både urinprov och vid undersökning att jag har en ganska långt gången urinvägsinfektion och sätter in antibiotika med extra stark dosering. Hon får ju såklart inte uttala sig men ser VÄLDIGT fundersam ut när jag berättar att Närakuten skickade hem mig bara timmar innan. Ringer Fredrik igen som blir ännu mer vansinnig. Hoppar in i Lilla grön (Tack tack tack Marika för att jag fick ha bilen) och åker mot närmsta apotek. Eftermiddagen tillbringades illamående (biverkning) i soffan med allt man behöver för att kurera sig själv. Hemma ett par dagar i sängen med order om att komma in akut vid minsta febertopp eller smärta. Det är tydligen inte bra alls med urinvägsinfektioner som krypit iväg när man är gravid. Närakutens odling kan ta upp till en vecka fik jag höra, vad skoj för mig om jag lyssnat på dom och åkt hem. En vecka kunde mycket väl ha räckt för att skada jordgubben. Jag hade rätt – den där indiern va en jäkla skojare. Ingen koll och skickar hem en gravid med tydliga symtom. Inte så bra dag på jobbet för honom kunde ha blivit fullständig katastrof för mig. Ska man behöva åka till akuten vid minsta förkylning för att faktiskt få rätt diagnos och hjälp. Vansinnigt men tydligen verklighet numera…

Mammasushi, godis, vitamindricka och en låda piller. Då är man rustad för kurering!

Kommentera

%d bloggare gillar detta: