Livet

Senaste dygnen

Det har varit ett par händelserika dygn i vår lilla bubbla. Fredrik blev kanondålig och har tillbringat ett dygn på Danderyd. Har mår bra nu och allt är som vanligt. Men det har varit ett antal påfrestande timmar! På nåt sätt är det lättare att vara den sjuke tror jag. När jag va sjuk i våras tyckte jag inte att det va så läskigt att åka till akuten och hänga där med slangar o grejjer i armarna. Jag låg hemma i ett par veckor och tyckte att det funkade det också. Men fy fan när det gällde Fredrik. Han skulle ju bara till akuten och liksom få bekräftat att han INTE va sjuk. Jag satt på jobbet när han ringde och sa att han blir kvar och att han va jättedålig. Ni vet när man liksom hör på rösten att personen är skitorolig och det verkligen har hänt nåt. Jag funderade på att kräkas rakt över skrivbordet när magen drog ihop sig men insåg snabbt att då skulle det bara ta längre tid innan jag kunde vara hos honom. (Tydligen kan man inte bara dra från jobbet med ett nerspytt skrivbord). Pappa fick göra en insats och han hörde nog samma panik i min röst när jag bad honom hämta mig och köra mig. Tror aldrig jag har haft ett så kort och koncist samtal med honom. Och jag tror aldrig jag har sett honom köra för fort på Frestavägen heller men i onsdags svischade volvon på som bara den. In på akuten med andan i halsen och hittar min älskling i sjukhuskläder med sladdar och slangar överallt. Jag lär ha sett helt förtvivlad ut för han bjöd till och med på ett leende. Jag trodde nog fortfarande att vi skulle få åka hem efter ett par timmar på akuten men till slut kom läkaren och meddelade att det blev inskrivning och skulle skickas upp på en avdelning istället. Dagen fortsatte med mera undersökningar, slangar och ultraljud. Det gick ok för Fredrik mådde ändå under omständigheterna bra. Vi visste att han var dålig men så länge man inte känner sig döende funkar det ändå. Vid 19-tiden på onsdagskvällen skickade han hem mig. Jag har aldrig känt mig som ett värre svin. Han fick ligga kvar och jag bara gå hem. Satte mig i bilen och åkte. Man blir ju lite av en dramaqueen men det har nog aldrig varit så tyst hemma. Insåg mina begränsningar och ringde Elwira. Sitta hemma själv va inte en option den här kvällen. Tillbringade några  timmar hos Elwira och pratade med Fredrik ett par gånger under kvällen. Han hade fått besök av sin kompanjon/bästa kompis så hans kväll hade i alla fall blivit lite kortare. Knatade hem vid 11 och tillbringade sedan tiden tills jag var dödligt trött med samma sak som jag alltid gör när livet inte är så snällt mot mig. I soffan under Viktors täcke (för att det luktar honom) och Fredriks kudde (för att den luktar honom) och boxen med Sex and the City. Vid 2 (efter ett litet sammanbrott och världens längsta sms till fredriks mobil som jag visste var avslagen) slocknade jag men var uppe igen vid 7. Tillbaka på sjukhuset direkt på morgonen för att få världens bästa besked. Allt hade precis löst sig och alla läbbiga behandlingar var avbokade. LYCKA! Efter ett par ”för-säkerhets-skull-undersökningar” senare var vi på väg hem. Stupade i säng och sov i ett par timmar. Hämtade Viktor och brassade mat. Hela familjen mumsade amerikanska pannkakor till middag (inlägg med recept kommer – förjävla smarrigt!) och sen en kort kväll. Slocknade hyfsat tidigt. Jag av oro o utmattning och Fredrik som är jättesliten och får dras av sviterna ett par dagar enligt läkaren. Han får hålla sig hemma idag också men är helt frisk och kan köra på som vanligt.

 

Det är alltid kul när det händer nåt, eller?

Kommentera

%d bloggare gillar detta: